Den första snön faller ner, det är höstlov och en kväll med de allra bästa. Underbart, så underbart. Mina tre absoluta favoritsaker. Snö, snö, snö. Kan aldrig få för mycket. Och varken lov eller vänner kan väl komma till överdrift? En liten liten del förstör dock min yttersta lycka. Skolan. Givetvis. Eller, det ska väl vara lov? Det är tre dagar kvar av lovet, och jag syns knappt i högen av alla böcker och inlämningar. Efter feberveckan, tyskveckan och den sjuka italienveckan så ligger jag rejält back. Höstlovet var ju ett perfekt tillfälle att hinna ikapp med allting, men hur går det när man vill göra allting annat, förutom plugga? Det går skit. Man träffar folk man inte träffat på långa långa tider. Man shoppar, drar ut på krogen och tömmer givetvis plånboken på pengar. Man har skitkul.
Så på söndag, sådär vid tretiden, kommer jag sitta där, vara bakis, ha fem böcker i knät och inse att det är ingen idé att börja med historiaarbetet om gamla underkjolar längre- för om bara en timma eller två så börjar reprisen på grey's. Och då. Ja då känner jag mig förlorad.
