I've got soul but I'm not a soldier

I sista minuten. Alltid och jämt. Igår hade jag tänkt skriva hela hemtentan. Inte världens klokaste eftersom den skulle vara på ungefär fyra sidor dataskriven text och att den skulle vara inne idag. Som vanligt har jag ingen bra dag för pluggande. Det står helt sill i huvudet, och mellan tjugo i nio och halv ett får jag inte fram ett endaste ord. Strax innan tre ger jag helt enkelt upp. Inte på grund av trötthet, för allt socker jag fick i mig genom de sega fruktkolorna verkade hoppa in i munnen på mig av sig själva. Min sista-minutentanke var att skicka tentan till mig själv på mailen, för att sedan kunna skriva klart den på den två timmar långa matrasten jag hade idag. Tror dock att jag överskattade min förmåga att skriva klart något så snabbt. Om jag fick säga att jag var bra på något, skulle det vara att överanalysera mina egna texter.

Bugglugg

Kaos. I skolan och i huvudet. Snart är det jullov, och visst, då vill man ju slappa som mest. Synd att inte lärarna är med på samma sak. Prov efter inlämning och inlämning efter prov. Ligger fortfarande lite grann efter. Det tär på en, speciellt som det kommer upp en massa nya bokrescensioner, prov och jag vet inte vad längre.
Klockan är tjugo över ett och det är onsdag. Vanligtvis har jag inte ens påbörjat min färd till skolan vid det här laget. Idag var det upp vid åtta. Korkat att boka in klippning så tidigt, när man kunde ha fått sova. Men när man väl sitter där, i frisörstolen och vattnet sköljer genom håret, då känns det inte så korkat längre. Det slår mig att jag nog itne kunde ha börjat dagen på ett bättre sätt.
Nu sitter jag i skolan, med ett religionsprov i minnet, ny frill och ytterst liten lunch i magen. Om tio minuter börjar min första lektion.
Ska vi sticka ikapp?

No more tuff tuff

Exakt, nästan på sekunden en vecka efter det att jag läste ordet GODKÄND på vägverkets dataskärm, satt jag i tandläkarstolen och fick skroten uttagen. Extrem lycka. Speciellt som det egentligen bara skulle varit underkäken. Lycka lycka och återigen LYCKA! Visst, man får dras med tandskenan ett tag, men so what? den syns ju inte.
Idag, onsdag, fick jag även hämta ut mitt körkort (uppspärrade ögon och allmänt ovackert) samt min mobil som legat på lagning i tre veckor.
Är fortfarande inte frisk. Kan fortfarande inte träna, men jag vill. Jag vill springa mig helt slut, färdig, sådär trött att benen bara viker sig. Det vill jag.