Och om jag aldrig skrikit mig hes

Men det har jag. Alla dessa gånger som jag kört i bilen hem från Hjo. Ensam. Radion på högsta och jag skiter i om jag kan texten. Skiter i om det låter bra och helst så högt att jag efteråt får en huvudvärk värd två ipren.


Lycka .


Grymt bra vecka. Glad, social och hoppfylld - allt annat än ångest. Har varit på upptäcktsfärd i Saras enorma källare, brottats i badbassänger Tidaholm och spelat Buzz för första gången någonsin. Sjukt kul när Sara lyckades skjuta sig själv och att jag insåg vilken dålig förlorare jag kan vara ibland!
Torsdag kväll hoppade jag och Anso i allra sista sekund in på kvällens spinningpass på plaza i Hjo. Svettigt, minst sagt! Kul, men jag trodde jag skulle dö där ett tag. Hohohaha!
Fredag skulle vi vara nyttiga igen och styrde återigen mot plaza. Fem minuter i sju är vi där, redo att pumpa musten ur oss till klockan nio. Men nej, inte våran turdag direkt, för killen kommer fram och frågar undrande "Ni vet att vi stänger om typ sju minuter va?". Pinsamt och fruktansvärt roligt. Så vi fick packa ihop igen och dra vidare. Mot elljusspåret någonstans ute i ingenstans åker vi, för att istället springa musten ur oss, men går ljusstolparna igång? Nej, utan vi står där i totalt mörker och hoppar högt när någonting rör sig i det höga gräset. Tillslut hamnar vi istället vid Sanna, struttar runt tre varv i spåret där, tar bilen till konsum, köper chips och faller slutligen ner i Ansos enochtjugo och sätter på Bring it On.
Lördag spenderas i Skövde. Sjukt god mat (som jag stolt kunde säga att jag varit med och tillagat) tillsammans med mina tre sommarlandsfavoriter, the three K:s Kawa, Karin und Kalle.
Igår blev det Hjo och gymmet, igen. Lite spontant och oväntat träffades vi för en timmes step up, vilket jag egentligen lovat mig själv att aldrig utsätta mig själv för, men varför inte i så goda vänners lag? Läskigt nervösa satt vi beredda precis utanför salen, redo att skynda in och ta plats allra längst bak. Man vill ju inte stå längst fram och göra bort sig! Kan säga detta; någon step vart det inte och gjorde bort oss gjorde vi verkligen! Till råga på allt blev vi fotograferade - svettiga, klädda i långt ifrån snygga kläder och fullständigt bortkomna. Yey! Jag och Anso tröstade oss med en påse godis.

Grymt bra vecka, speciellt nu när viruset är borta och jag kan ladda in alla mina bilder från denna (japp, det är värt att sägas en gång till) grymt bra veckan.

Beslutsångest

Fortsätta eller inte? Har grubblat länge och väl, men har nu kommit till conclusion - det blir ingen mer handboll. Den kostar mig för mycket behövliga pengar, hindrar mig från att kunna vara spontan och göra det jag vill. Och jag ligger för mycket efter att det inte längre är kul. Så det var det. Finito. Och jag är glad, så glad.

No no till beslutsångest, Spontanitet is what I need.





Tisdagskaffe. SuperNintendo. Mössor a la Stitches. Vilken underbar tisdag!

Avokadosöndag

Brr! It's cold in here! Borde verkligen ta o stänga balkongdörren för här är svinkallt. Men nej. Jag sitter så bekvämt. Så fruktansvärt bra att det vore dumt att resa sig upp. Hur stor är sannolikheten att jag lyckas sätta mig lika skönt igen? Noll. Nada. Lägre än noll. Så jag sitter kvar.
Jag myser.
Jag längtar.
Jag längtar efter januari. Tyskland, Stuttgart och nya människor.
Jag längtar efter helgen. Jönköping är kanske spikat. Hoppas hoppas!
Jag längtar efter imorgon.
En ny vecka.



Nyss surrade en mygga in i ljuset på mitt nattduksbord. Det sa BSSSZTT! och sen dog han. Han ligger kvar i ljuset så fint. Undrar om han smälter upp?

Here's your chance, do your dance

Lugn.
Shake that asskväll i i Tidaholm, eller popcorn och film i soffan?
På tevebordet står tillslut en skål popcorn. I andra änden av soffan ligger Henrik. Vi ser på SpaceJam. Världens, i särklass, bästa film. Jag tyckte iallafall det för tio år sedan. Basketball Jones, Fly like an eagel och I believe I can fly. Vilket soundtrack, och damn vilken nostalgikick.
Popcorn popcorn. Exploderade majskorn. Jag saknar mina guldpop. Det ena håller till i la France och det andra i das Deutschland. Ylva charmar JeanPierre med bagutten medans Petra tragglas med ein skrikandes Mädchen, medans jag gör vad?
Väntar.
Men nu är det nog bestämt. 99 procent. Nästan hundra. I januari packar jag mitt allt (förmodligen en stor extraslant för övervikt) och går ombord på ett plan med riktning mot Stuttgart.
Längtar.

Bara några minuter kvar och jag är bara tvungen att sjunga med...

Let me fly like and eagle... to the sea
Fly like an eagle let that spirit carry me, I wanna
fly....... ... oh yeah
Fly right into the future

Time keeps on slippin', slippin', slippin'
Into the future...
Time flies don't it baby?