Jag kan inte skilja på

Över öronen sitter nu ett par stora hörlurar. Melissa Horn. Jag kan inte skilja. Vackert. Jag vet att det är likt Winnerbäck. Winnerbäck som jag avskyr så. Men hon är så många mil bättre. Hon är vacker. Texterna är vackra och man känner igen sig fast man egentligen inte vill. De går in sådär på djupet att man inte kan annat än falla.

Iallafall. Hur ska det gå? Om en vecka, lite drygt, åker jag. Jag känner mig så redo som jag någonsin kan bli. Jag vill komma härifrån. Lära känna något nytt. För en gångs skull ta ansvar. På riktigt.
Samtidigt är jag inte redo alls. Jag är rädd. För hur ska jag klara mig? Av allt det som jag är så beroende av? Det som ger mig styrka, kommer det fortfarande att finnas där, eller måste jag finna något nytt? Utmaningar har väl aldrig någonsin varit något jag backat för? Eller?

Jag är inte redo. Nu har jag Y vid min sida igen. är inte riktigt redo att släppa taget om henne. Inte än.

Nu blir jag sentimental. Usch.

Falköping

Jag skrev ett inlägg igår, det minns jag mer än väl. Men trots allt tycks det inte ha gått så fruktansvärt bra, det syns ju i vart fall inte.
However.. Jag tänker, att varför inte skriva ett inlägg nu istället, klockan tio över fyra på morgonen? Det är natt efter juldagen, den ultimata (och överskattade) festdagen, och jag är nog inte helt och hållet nykter. Möjligtvis till 90%, men inte mer. Perfekt tillfälle att skriva av sig, inte sant?
Iallafall. För ett tag sedan vet jag att jag pratade om spontanitet. Att jag behöver det. Nu kan jag nog gott och väl säga att jag är högst beroende. Det är det bästa jag vet. Att planera har aldrig varit min grej, men nu finns det verkligen inte. Inte i min värld.

Det som först skulle blivit en lugn hemmakväll blev till förfest i Fagersanna och utgång Skövde. Detta blev till chill- och återseendekväll i lagom berusat sällskap, i Fagersanna. Fagersanna byttes ut mot Skövde och Pims.
"Ändrade planer" var kvällens vanligaste fras, och tillslut hamnade vi i Falköping. Folkets park. Haha.

Jösses!

Men spontant ska det va!

Humor och Humör

Den första gör det andra bättre. Har just sett ett avsnitt med läkarna på Sacred Heart; JD, Turk, Elliot och Dr.Cox. Humöret, som redan var på topp, blir än bättre. Fortsätter med ett gammalt avsnitt av How I met your mother och om det är någon som kan få mig på än bättre humör är det Barney (Neil Patrick Harris). Min humor i allra högsta grad.

Sitter faktiskt och skrattar. Inte tyst, sådär inombords. Nej, jag skrattar högt och rakt ut. Glädjeämnena är många denna veckan. Att känna snön knastra under skorna, att frysa tårna av sig när kylan tränger sig upp genom Conversesulan, att Ylva har kommit hem till Sverige och Tibro igen, att åka sopsäck ner för Tuabacken, att slå in den sista julklappen, att få en egen dator som för tidig julklapp, att spela Indiana Jones - legoversionen - på xbox, att sitta uppkrupen i sängen tillsammans med bröderna och kolla på Anna Ankas jul. Till och med att få en Vengaboyslåt på hjärnan. Små som stora glädjeämnen. Alla spelar de lika stor roll i den Frida som nu kan skådas med ett finurligt och löjligt nöjt leedne under hela sin vakna tid. Faktiskt skulle det inte förvåna mig om hon ler i sömnen också.

Det blev Bogrens i torsdags. Både jag och Martina vart uttråkade så vi drog in och dansade assen av oss. Otippat, men ruskigt kul och väldigt nyktert. Resulterade i lite träningsvärk tillochmed, så ja, vi dansade en del. haha.
Fredagen spenderades hemma hos Anso i Hjo med mys. Vi lagade grymmaste maten på länge. Kebab med avokadosallad, tortillabröd och hemmagjord kebabsås. Yum! Tilläggas bör det faktum att det var första gången jag åt kebabkött på över två år, och jag tyckte att det smakade nästan helt ok. Yey. Snart är den här vegetarianen bortblåst!
...fast, jag kommer nog aldrig släppa taget om mina kära quornfiléer och sojakorvar. Åhnej, inte så lätt.

Igår stod valet mellan Neverstore i Hjo eller Pims i Skövde. Lotten föll på det senare. Det förträffliga sällskapet bestod då av mig, AnnSophie, Martina, Jonas och Stina. Jag var smart och glömde IDet hemma, men lyckligtvis var det inget problem, vi fick vårt vin ändå. Och det smakade ljuvligt. Vad som var menat att bli ett glas var, utvecklades till en delad flaska, vilket ledde till ännu en. Vi hade trevligt, och trevligare kom det att bli. Kalle, Frenchie och Johan trillade in på pims och slog sig ner. Senare kom Elin och Anna.
Härlig lördag och en ganska tidig sådan. Deckade i sängen innan halv två.

idag är det ledig söndag och den har spenderats med julklappsinslagning och tv med bröderna uppkrupna i min säng.

"Carmen Electra ser ut som ett rövhål, ett sprängt rövhål skulle jag vilja säga!"
Haha. Tillåt mig att skratta, ty Anna Ankas jul är underhållande, så fruktansvärt underhållande skulle jag vilja säga! Speciellt när Robert Aschberg är sådär precis på gränsen till att brista ut i världens asgarv. Hilarious.

Iiiiiiiih!

Stoppljus

En misslyckad hårfärgning kan sluta såhär:

Haha!

Vår julskinka har rymt

Det råder julstämning i huset. Följer gör lite vackert från London.

Taking the stage

Host Host. Jag är sjuk. När man är sjuk så kollar man på teve, pusslar och dricker hostmedecin. Åh, vad jag avskyr hostmedicin. Vad är anledningen till att de alltid smakar lakrits? Med alla dessa smakämnen vi har i dagens läge, tycker jag att alla stackars satar så som jag borde få tillgång till en annan smak? Hallon, viol eller varför inte kaffe? Det skulle iallafall jag slurpa i mig utan bekymmer!

Åh, måste berätta om min senaste crush Aaron! Diggar hans stil, hans röst är vacker och jag kan inte annat än att falla när han sjunger sin kärleksföklaring till Mia i Taking the stage. Underbar.


Klicka, hoppa till 4:24 in i >klippet, se och bli lika kär som jag! Tss.

Kakfika i Jönköping och i övrigt: psykfall

Lördagen idag skulle spenderas i Jönköping. Tanken var att att vi skulle handla julklappar. Tanken var att jag skulle hämta Åsa kvart över nio i morse.
Vi tänkte nog lite fel, för köpte då inga julklappar och vi kom då verkligen inte iväg på utsatt tid.
Halv tio vaknar jag av att mobilen ringer. Det är Sara - the Samuraj - i andra änden och jag flyger bokstavligt upp ur sängen. Skräll säger de flesta, och jag kan väl inte annat än att instämma i sucken. Men. Jag är nog lite smått lycklig över att jag fick sova den där timmen och en halv längre. (Man är dessvärre inte jättepigg på att köra bil till Jönköping klockan nio på morgonen, när man varit inne på KSS till halv tre på natten. Japp, Johan pajaed knät igen så då var det bara att agera taxi)
Vi kommer till slut till Jönköping och jag är riktigt stolt över hur bra jag hittar. Köra med förbundna ögon nästa gång kanske? Varför inte?
Sen begav vi oss mot Bernards. Kakan joinade för fika och uppdatering. Mysigt!
Slutligen hamnade vi också i biostolarna på filmstaden. Bröllopsfotografen. Underbar och fruktansvärt rolig. Det var mycket länge sedan jag var med om att hela salongen satt och fullständigt asgarvade. I övrigt var det min tur att vara den där irriterande personen som hela tiden ska störa med att hosta, få sms och inte sätta telefonen på ljudlös.. Haha! Inte min dag idag, men gosh vilken vacker sådan!

mitt liv som tysk

Har just fått mail från Heidi. Ett riktigt långt mail den här gången. Hon berättar Stuttgart och hur en vanlig vecka ser ut som aupair i deras familj. Det låter toppen alltihop. Allt, utom att jag nog missförstått hela grejen med dator och internetuppkoppling. Så som det ser ut nu så får jag önska mig en dator i julklapp. Får se hur det blir med det!
hur som helst så bifogade hon också lite bilder.. dom kommer här!:

Nick und Tim bakar pepparkakor

Hela fina familjen, Carsten, Heidi, Tim und Nick

Lessingstrasse 11



Mitt rum, som tydligen ska ha förändrats en del nyligen, och mitt badrum, som ser riktigt fräscht ut! Det finns faktiskt inget jobbigare än ett snuskigt badrum, så det tackar vi för: Vielen Dank!

Champagne och jordgubbsmix

En hel veckas väntan, en hel väckas hyperaktivt taggande har nu blivit min värssta bakisdag någonsin. "Jag blir aldrig bakis" fick jag äta upp. Yes, idag är jag ingen vacker syn. Alls. Usch och fy. Dessutom är jag förkyld och nyser sådär tio gånger i timmen. Weey!
Gårdagen var iallafall sinnessjukt kul. Förkrök hos Ansopanso i Hjo. Jag kom redan fem och var i stort sett ready to go. Det var inte Anso, skräll. I väntan på dom andra sattes stereon på max och vi gjorde samma sak som vi alltid gör i brist på annat; flippar ur och dansar runt som galningar. Jättekul och jättefult. Nio någon gång på kvällen stiger herrarna från Skövde på. Och vem är en av dessa tre? Jo, Kalle. Sjukt kul och sjukt oväntat! Sen följde en bilfärd till Skövde och en hyfsad fylla. Hyfsad musik också för en gångs skull(!) Förhoppningsvis kommer bilder från igår snart, om Martina är snäll och skickar mig dom vill säga. hah!

Tack för igår, nu ska jag dra ett tjockt täcke över mig själv och försvinna. Ciao!

Överdriven tankeverksamhet och plattskärmar

Igår fick jag inte en endaste sekund för mig själv. Det var jobbigt. Har börjat vänja mig vid att var dag få vara herre i huset, åtminstone för någon timma eller två. Igår varenda kotte i min familj hemma.
När jag klev upp ur sängen på morgonen och insåg detta greps jag av lite smått panik. Turligt nog skulle dagen spenderas i stan för min del tillsammans med mina forna företagskamrados, åsa och sara. Med stan menar jag självklart skövde. Komiskt är det. För oss infödda tibrobor är det liksom införstått att med stan menar man skövde, ty det finns inget place i vår egna kommun som kan kallas stan. Om vi skulle kalla något stan, vad skulle det då vara? Det som vi knappt vågar kalla för centrum? Ica, torget och busshållsplatsen? Haha. Skrattar högt och, om jag inte redan hade gjort det, så insåg jag just att sannolikheten att jag skulle leva mitt vuxna liv här i tibro är lika med noll. Det får bara inte hända.

Shoppingrundan med två hyperaktiva psykbrytsbarn var iallafall underhållande. Nöjd som aset var jag också. Jag, som aldrig någonsin hittat festkläder i min smak, hittade en tischa på HM för ett mycket överkomligt pris och en sjukt go på Gina. När hände det sist? Hmm, aldrig?
Något annat som sällan händer är att åsa klipper sig(hon har blivit sjukt långhårig!) Hah, men det gjorde hon minsann igår, och det var minsann jag som bjussade på skjuts dit. Gah vad jag var snäll!

Mindre bussig vart jag hemma. Far min försvann, var borta i en timma utan att säga vart, och kom hem med en plattskärm. En plattskärm som han pladdrat och bett om i evigheter. En plattskärm som jag och mamma varit fullkomligt överens om att en sådan inte alls var på tal då tjockisteven med bara några ynka år på nacken inte är redo för soptippen riktigt än. I think we just lost this battle mom. Yes, I think we did.
Sen satt han där, som väntat, i fem timmar och skulle fixa och trixa - fix och trix som lätt gått på max tio min. Jag kokade där ett tag av irritation, men insåg efter en stund att det kanske var dags att svalna lite. Erkänna att plattskärmen var fin, hade bra bild och var, just det, platt. Inte så dum ändå.



Onsdag kväll är ofta lika med mys. Det är vad jag ska göra nu. Mysa, och kanske sörja lite över att inlägget blev så hackigt och knackigt. Det kunde blivit bättre.

Äsch!

The Fall

Sitter för sekunden och ritar. Av ren rastlöshet satt jag och blippade runt på glamour.se för att möjligtvis kunna finna några frisyrtips (är i sjukligt behov av att ändra mig, typ ständigt) då jag trillade in på bloggkonstnären. Därifrån trillade jag vidare in på eplets illustrations- & fotoblogg. Trillade lite till och jag var fast.
Så nu sitter jag här. Penna och papper. En kopp vaniljte på armlängds avstånd.
Kludd. Kludderikludd. kludd kludd.



Lite stämningsmusik från vackra norah gör ögonblicket komplett.

Lessingstrasse 11

Igår var det en ynka månad kvar. Ynka 31 dagar, som går fort. Det har redan gått en så nu är vi nere i 30.

Eftersom jag kommer bo cirkus trehundra meter härifrån, chansar jag på att det är just här, vid der Schlossplatz som jag kommer hänga. Inte alldeles illa!

Spontanitet i London

Onsdag den 26 november möter jag och Johan Linus på Liverpool Stn runt halv tolv. Vi tar tunnelbanan till, enligt honom, den sunkigaste tunnelbanestationen i hela London - Mile End. Ett kvarter med mycket indier, och i gathörnen står fjortonårningar. Fjortonåringar som senare kommer fram och tigger efter saker att bli höga på. Inte helt oväntat. Ändå skrämmande.
L visar vägen till lägenheten och sen händer inte mycker mer den kvällen förut att jag och bror blir snurriga i huvudet. Jag hade glömt av hur jobbigt det är att blåsa upp en luftmadrass för hand. För mun.
Följande tre dagar spenderas på bästa tänkbara sätt. Lugn torsdag med oändlig second hand-shopping tillsammans med Cecilia, ett upplyst Winter Wonderland i Hyde Park och en avslutning med varsin pint i trevligt sällskap av Linus och belgiske rumskamraten Edvin på en pub(såklart).

Fredag och nu vill bror se lite utav dom där ställena som man bara måste se när man är i just London. Jag som själv besökt staden två gånger förr tänker att guida Johan kan väl inte vara så svårt - vi hittade ju rätt bra förra gången vi va här..
Det kan hända att det inte gick helt ebligt mina planer, alltså inte helt utan svårigheter och inte helt utan att använda karta. Haha. Den mörka fredagskvällen avslutas iallafall med en vacker utsikt från London Eye och festande. Dans, öl, träffa Cissis pojkvän Kevin/slash/Ollie med en stil som inte gick förbi någon obemärkt, kareokekalas, mer öl och en halvtimmes väntan i regn på nästa buss hem. Faller utmattad ner på luftmadrassen vid fyra på morgonen. Fenomenalt.

Vaknar tidigt lördag morgon, men ligger kvar bara för att det är så skönt. Efter (väldigt) många om och men är vi vakna, duschade och någorlunda pigga att ge oss ut igen. Jag har stämt träff med Hanna och Sandra vid Piccadilly Circus, vilket senare ändras till Camden Stn. Jag har varit i Camden Town förut, men såg långt ifrån så mycket som den här gången. Mötte dessutom Edvins vän Eric, som på många sätt påminde mig om Kawa som jag saknade för en stund.

Finns otroligt mycket mer att berätta om de 81 timmar jag och min bror spenderade i England, men jag tror att det får ta stopp här. Varenda en utav de där 81 timmarna var värd vartenda korvöre som pungades ut ur min magra plånbok.

Fruktansvärt bra.

Sen en tid tillbaka

Sen en tid tillbaka har jag varit trött. Försökt att vara allt på samma gång. Så mycket man kan göra och borde och vill. Mitt i allt så ska man räcka till. Sen en tid tillbaka har jag varit tom. Och försökt att hitta spår som leder rätt. Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan.
Och mitt i allt så ska man vara sann.
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder och samlat damm på min gitarr. Men vad jag än tar på mig känner jag mig alltför för kort. Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt att känna efter hur det känns. Ja man gör som alla andra och försöker att bli van. Men jag har tröttnat på att vara likadan. Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags. Ja man kämpar för en plats som passar både här och där.
Och snart har man glömt vem man är.

MH