Kan man vända lungorna ut och in?

Jag tror nästan det. Av att hosta.För SOM jag har hostat den här veckan. Hostat, nyst, frossat i feber och snuvat. Så bra vecka, men så fruktansvärd. I samma sekund som jag skrivit klart förra meningen, flög jag bokstavligen en hel meter bakåt i en kraftig hostning/slash/nysning. Återhämtning. För snart en vecka sedan började jag plugga. Det blev liksom ett litet "Hoppsan, jag har visst uppskrivning om två dagar", vilket resulterade i en lång lördagskväll framför teorifrågor på datorn.
Natten till måndag var rent jävlig. Jag ville sova. Helt urless på frågor om trafiksäkerhet och miljö. Jag kan det, jag kommer klara provet. Men kroppen kan inte slappna av och sängen känns inte alls lika underbart mjuk som alltid gör annars. Två timmar, det är vad jag sover.
30 frågor in på provet är jag helt stensäker på att jag har kuggat. Redan. Helt tvärsäker. 100%. Känner igen tio, max femton frågor, resten får jag helt enkelt använda uteslutningsmetoden på. 'Avsluta provet', sure, likabra o dra, får göra om det om en vecka eller två. Då står det där. Gröna, stora bokstäver, och jag får en chock. Hur fan kunde jag bli godkänd!? Och hur FAN kan jag ha fått 58? Jag antar att jag är bra på uteslutningsmetoden.
Tisdag är jag sjuk, ordentligt. Feber, jo det har jag, men det är match - mot Skara. Vill bara inte missa. Korkat. Satt på bänken och hostade okontrollerat genom nästan hela matchen. Om jag var tvungen att hoppa in, fanns det ungefär ork så att det räckte i fem minuter, sen blev det suddigt.
Torsdag = Höjdarmatch. Derby mellan HP och Guldkroken. Var bara tvungen att smyga mig ner och titta, de är klart.
Fredag. Gött med körkort ! Just nu känner jag mig bara bäst. host host

Snöstorm i mina öron.

Snöpromenad. Det blåste och var kallt och det knarrade under skorna. Nu är det varmt igen, men snart blir det lika kallt. Ner till busshållsplatsen. Klockan fem går bussen till Hjo.

Det blir mys ikväll :)

Knastrande cykeltur

Hemma från den långa Torsdagen. Lång, men inte jobbigt lång. Skara skolscen på förmiddag. Milans på eftermiddag. Öppet Hus på kväll. Mysdag i allra högsta grad. Inga lektioner, och då går det inte att klaga. När jag sedan trampar mig hem igen, faller snön. En sån iver. Ryser. Jag är så barnsligt kär i snö. Den knastrar under fötterna och jag blir helt till mig. Riktig feelgood-känsla. Tänker definitivt ta en lång promenad imorn, om snön ligger kvar vill säga! Håller tummarna för det.
Puss

Ingenting får glömmas

Imorgon är det torsdag. En Torsdag som är lång - blir lång. Tjugonio minuter över åtta finns jag förhoppningsvis på plats när bussen börjar rulla. Skara skolscen om jag inte minns helt fel. Vi ska iallafall på teater, och det är kul. Hade jag ens haft en liten aning om vad teater var för fem tio år sedan, skulle det nog varit min fritidssysselsättning vid det här laget. Nu känns det liksom försent. För två år sen trodde man fortfarande att man visste hur det skulle se ut: fjantigt, överdramatiserat till allra högsta grad och rent ut sagt korkat. Men man fångas. Blir fångad.. eller åtminstonde jag. Jag vet att Milla inte håller med för fem mynt, men det är ju hon.
Tillbaka i Tibro är det Öppet Hus som gäller. Vi kommer stå där och försöka le. Försöka se kul, schysst eller iallafall intressant ut. Försöka sälja en mössa. Kanske två. Hård dag, och ingenting får glömmas!

Vi laddar med Milan's.

Det Bästa

G
R U
A L !
T F ! v)
T V !
I A
S

Ser Jag Tjock Ut I Den Här?
(J Humlén, J Linder)

Jag har hört dej säga det så många gånger nu
"Jag är tjock, jag är ful, eller hur?"
Och hur jag än försöker förklara för dej
Att du är fin som du är - blir du sur!

Det spelar inte någon roll för mej
Om du är tjock, smal, lång eller kort
För det som verkligen betyder nåt
Är vad som finns inuti din kropp

Ser jag tjock ut i den här?
Ingenting passar, jag känner mej vulgär
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

Det sägs att skönhet kommer inifrån
Då är det bättre att va ful än dum som ett spån
I mina ögon är du speciell
Och vem har sagt att det ska vara fel att vara originell?

Ser jag tjock ut i den här?
Kläderna krymper, eller är den en chimär?
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

Men ser jag fet ut i den här då?
Det syns i dina ögon att du också tycker så
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

Ja, du ser lite tjock ut i den där
Håret är spikrakt, men din kropp är cirkulär
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

man and boy

En hals som svider. Ett huvud som värker något så fruktansvärt. Jag är hemma från skolan. Sover, vaknar, äter en tekaka och somnar igen. Alvedon och Ipren. Börjar tvivla på om de funkar över huvud taget, för det värker. De få stunder som jag är vaken ägnar jag åt att försöka göra nytta. Vill inte halka efter mer, men det är svårt att läsa när ungar skriker på nedervåningen. Som om inte huvudet spränger tillräckligt. Står ut, knappt, men jag står ut. Läser trettio sidor. Boken har i princip samma handling som den förra jag läste. Samma unga kärlek, samma otrohetsaffär, samma sammanbrott. Förutom ungen, istället för att vara en nyfödd flicka är det en femårig pojke som kommer iklämm. Pat, som han heter är starkt star wars-iserad och har ljust lockigt hår. Påminner om Ylva.
Får fortsätta tröga igenom boken. Torsdag ska rescensionen vara klar. Ingen emot gamla hederliga bokrescensioner, men vilken lycka att man får göra en illustration istället för att skriva.

Sång på så söta vis

Nämnde jag att jag skulle vara rumpnisse på Jennifers partaj igårkväll? Det var jag iallafall - även om min rumpa kanske var en aning liten och min svans kom på villovägar. Lyckades komma i rejäl partystämning, trots mitt ynkliga spritförråd. En välkomstdrink eller två hjälpte lite på traven. Eller kanske tre, fyra och möjligen fem. Vem räknar egentligen? Trevligt sällskap, fina utklädnader ( många verkade ha svårt att hitta rätt storlek, men men dessto roligare ) och dansvänlig musik. Appropå musik så blir man inte annat än kär när joakimochjoel sjunger. Ser jag tjock ut i den här? Smälter. Sakta, men säkert.