Kan man vända lungorna ut och in?

Jag tror nästan det. Av att hosta.För SOM jag har hostat den här veckan. Hostat, nyst, frossat i feber och snuvat. Så bra vecka, men så fruktansvärd. I samma sekund som jag skrivit klart förra meningen, flög jag bokstavligen en hel meter bakåt i en kraftig hostning/slash/nysning. Återhämtning. För snart en vecka sedan började jag plugga. Det blev liksom ett litet "Hoppsan, jag har visst uppskrivning om två dagar", vilket resulterade i en lång lördagskväll framför teorifrågor på datorn.
Natten till måndag var rent jävlig. Jag ville sova. Helt urless på frågor om trafiksäkerhet och miljö. Jag kan det, jag kommer klara provet. Men kroppen kan inte slappna av och sängen känns inte alls lika underbart mjuk som alltid gör annars. Två timmar, det är vad jag sover.
30 frågor in på provet är jag helt stensäker på att jag har kuggat. Redan. Helt tvärsäker. 100%. Känner igen tio, max femton frågor, resten får jag helt enkelt använda uteslutningsmetoden på. 'Avsluta provet', sure, likabra o dra, får göra om det om en vecka eller två. Då står det där. Gröna, stora bokstäver, och jag får en chock. Hur fan kunde jag bli godkänd!? Och hur FAN kan jag ha fått 58? Jag antar att jag är bra på uteslutningsmetoden.
Tisdag är jag sjuk, ordentligt. Feber, jo det har jag, men det är match - mot Skara. Vill bara inte missa. Korkat. Satt på bänken och hostade okontrollerat genom nästan hela matchen. Om jag var tvungen att hoppa in, fanns det ungefär ork så att det räckte i fem minuter, sen blev det suddigt.
Torsdag = Höjdarmatch. Derby mellan HP och Guldkroken. Var bara tvungen att smyga mig ner och titta, de är klart.
Fredag. Gött med körkort ! Just nu känner jag mig bara bäst. host host