Fortsätt

Energikick gånger tvåtusen. Lapar i mig utav sol och utav vatten. Bara koldioxiden som fattas för att jag ska känna mig hemma i en fotosyntes. Börjar utsöndra druvsocker och syre absolut vilken sekund som helst. Tror jag, eller hoppas kanske väldigt ivrigt i vart fall. Tänk vad häftigt. För mig till minnena av det där teveprogrammet man såg på som liten. Små små gubbar inuti kroppen. Polispatrull i form av vita blodkroppar, bovar i form av bakterier och en skäggig gammal gubbe i hjärnans högkvarter. En cell-sam historia vill jag minnas att det hette. Och OJ vilket fyndigt namn när man tänker på det. Definitivt på min skaffa-lista. Den dag jag får barn ska de banne mig se det också.

je veux te voir

Läggdags för alla under arton år. En timma till för mig.
Några små ärenden kvar. Föra över pengar. Imorgon blir det shopping shopping med Ulf i den stora staden Skövde.
Hoppas på sol sol sol.

Tömning

Länsat garderoben. Mig själv på tankar. Lätt som ett moln känner jag mig. Nästan så att jag lyfter från den gulbrunsvarta kontorstolen under mig.
Penna mot papper. Dom kommer snart att ta slut, bläcket, sidorna. Det liksom rinner ur mig och jag blir lätt. Halverar min kroppsvikt. Det är första gången som jag lyckats föra dagbok i i över fem dagar. Fast jag kallar den för journal. Någonting får mig att tro att jag ska tycka om den bättre då. Att jag ska lyckas fortsätta skriva. Den är iallafall vit, och vacker.

Efter att ha länsat mig själv och mitt rum från gamla onödiga saker. Kläder. Ting som aldrig kommer till bruk. Ligger nu i en svart svart säck.
Nu ska här handlas nya onödiga saker och ting och kläder. jag funderar desstom starkt på att måla om rummet. Svart har varit aktuellt, men funderade vidare en stund idag. Kom fram till att jag behöver något ljust. Vitt. Vad är ljusare än vitt? Mina hjärnceller kan i varje fall inte komma på något.

Jag vill åka till Paris.

Imorgon

Begravd i högar i kataloger. Jag tog mig igenom dem och fann tre program värda en extra titt. En treårig i Eskilstuna, en tvåårig i Växsjö och en ettårig i Göteborg. Tufft val. Det slutade med att jag sökte: ingen. Ingen alls. Så möjligheten att läsa vidare nu i höst är nu som bortblåst. Jag kan inte säga att jag gråter direkt.
Ganska skön känns den, Insikten om att det faktiskt finns program som passar mig. Sådär riktigt perfekt som handen i en gummihandske. Därför finns chansen. Och chansen känns faktiskt väldigt stor. Att jag söker till våren. Dessa planer existerade inte för trettionio timmar sedan. Dessa planer existerar dock nu. I mitt huvud. I mina tankar.


Torsdagen blir blaha. Skolan helt okej. Hemma inte alls okej. Hemma fördriver jag min dyrbara tid på just de sätt som jag egentligen inte vill. Inte vill och inte borde.
Jag HAR läst Sokrates-häftet inför morgondagens seminarium.
Jag HAR plockat iordning på min resväska och tvättat mina kläder.
Sedan finns det dock så väldigt mycket som jag INTE HAR gjort.

En minut i tolv är det ingen större idé att sätta igång. Jag blundar istället hårt och försöker hoppa fram tjugo timmar. Då är jag med Hanna. Förhoppningsvis.

Var det dig jag såg?

Det går inget vidare. Vill be mor och far om hjälp. Ingen är dock hemma.

Järnspöken i mina öron. Jag älskar älskar älskar låten. Kommer aldrig sluta älska den. Efter kommer Klåparen. Kalla kårar längs ryggraden. Allting ställs på sin ända. Tippar snart över.

Jag vill att hon kommer hem, hjälper mig med det här.

Paniksök

Jag blir så trött. Som om jag inte varit nog med det. Tanken var ju att det skulle bli lugnt och skönt att komma tillbaka hem igen. Hem. Hej Hej till säng, familj och vänner.
Istället börjar veckan med två dagar i ångest, panik och dåliga nyheter. Den stora högen skolböcker kan jag klara av, den tar jag mig igenom. Men när det kommer till beslut - beslut som jag inte orkar, vill och egentligen inte ens vågar ta, då vill jag bara sjunka. Ner genom golv, jord. Ända in till magman. Brinna upp och aldrig mer se solens ljus.
Men det är ett måste. Jag är som vanligt ute i sista sekund. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vart jag vill. Helst Göteborg. Där trivs jag, eller jag tror åtminstone att jag kan göra det. Vad man sen ska läsa är ju den svåraste frågan. Egentligen är det ju bara en sista utväg. Ifall det inte blir Irland. Ifall det inte blir av.

BRUM på KV Konstskola eller Inredning- & Designutbildning på Art College. Båda i Göteborg. Det första till humant pris, det andra till en smärre förmögenhet och utan tillgång till studiemedel.

Hjälp?

Belgrave Rd, London

Om cirka tjugoåtta minuter hämtar vi Ylva. Om två och en halv timma befinner vi oss i Göteborg. Om tre möter vi Lina på Säve. Nervositeten sprider sig lite smått. precis som inför alla andra resor. Pirr. Det ska bli kul kul kul.
Hemma i Sverige tisdag förmiddag. Strömstad sedan. Jobbintervju och kalla kårar. Hemma onsdag. Åker Torsdag kl.6.

Åh vad skönt det skulle vara med ett LOV...

Off the road

Måste verkligen skriva. Är trött trött trött och vill vill vill inte. Försöker pigga upp, men kroppen saknar kraft. Franskt elektropop livar upp en stund men likt förbannat hamnar jag därefter på spår nio. Off the road med Anna Ternheim. Lite lagom dystert. Perfekt för att göra en än mer trött. Och jag känner mig just Ikväll vädligt Off the road. Saker och ting går inte som jag vill.

Lika bra att pumsa. Längta till morgondagen.
Bio med bruds, efterlängtat Wolli Bolli-möte med planeten Myltas alldeles egna galaxhjälte och en stor popcorn. Till kvällen middag och vin hemma hos Hanna.



Jelwa är min räddare i nöden <3

Nöthjärna

Jag slutar aldrig förvånas utav min egen dumhet. Jag är en nöt - kort och gott. Jag vet att jag mer än ofta försöker visa mig intelligent. Jämt till överdrivt också, så att jag låter sådär irriterande näsvis. Besserwisser-aktigt. Men som sagt; Jag är jag, alltså Frida, i ett nötskal..

Jag satt nyss nere i barnrummet. Jag begrundade nyfiket ett nytt pussel. Ett slags träklocka med pusselbitar i form av varje siffra. Fiffigt. Fascinerad till tusen. Upprymd av min nyfikenhet måste jag ju bara få veta vem det är som har kommit på den här fiffiga idén. Och jo, jag vänder på makapären för att leta efter något slags märke. Upp och ner.
Säg mig, vad händer när man vänder upp och ner på en pusselbricka?

Tapetklister

Nu är det tyst. Alla har gått och lagt sig. Som i graven tyst är det. Endast klick-klack-klatch-ljud när fingrarna mina möter tangent F, I och E.
Jag är inte trött. Funderar på att sätta på en film. Kanske Timmarna. The Hours. Den kräver nästan en andra visning.
Så får det bli, för här kan jag inte med att sitta längre. Det är så mycket nu. Jag mår så bra, men är så stressad. Veckan ska bara njutas utav. Vi ska släppa allt. Vara galna, bli berusade och snurra oss fram över Londons gator. Verkligheten får vi ta en annan gång.


Det är kallt, du får låna min halsduk, du går så misstänkt nära mig
Du har missförstått, jag är inte värd det här jag har ingenting som du vill ha
Kyss mig inte det kommer bara leda till något ont ändå

21 dagar sedan

Ingen lust, ingen ork, ingen tid. 21 dagar sedan sist.
Nu är det annat. Lust, tid och ork - nästan till överflöd.

Igår fyllde Hanna år. En av mina äldsta och bästa vänner. Hon är värd allt och på fredag är det firande som gäller. Först mattiné-bio a la Kenny Starfighter (Kungen!) i Skövde. Sedan middag och vin i gamla vänners lag.

Igår fyllde Johan år. Den bästa storebrodern jag någonsin haft, och jag betvivlar att jag någonsin kommer få någon bättre. Starkt.
Jag kom sent då träningen aldrig verkade ta slut. Fick en bit tårta och en efterlängtad kopp kaffe. Sen satt vi och pratade. Dom andra åkte hem strax innan tio, men jag satt kvar. Vi pratade. Försökte förutse framtiden och kom på oss själva med att sitta och diskutera de allra djupaste frågorna - dom utan svar. Fem minuter i tolv åkte jag hem. Trött och glad. Om en vecka ses vi igen. Då kommer ytterligare presenter..


Grattis till mina underbara!