Fortsätt

Energikick gånger tvåtusen. Lapar i mig utav sol och utav vatten. Bara koldioxiden som fattas för att jag ska känna mig hemma i en fotosyntes. Börjar utsöndra druvsocker och syre absolut vilken sekund som helst. Tror jag, eller hoppas kanske väldigt ivrigt i vart fall. Tänk vad häftigt. För mig till minnena av det där teveprogrammet man såg på som liten. Små små gubbar inuti kroppen. Polispatrull i form av vita blodkroppar, bovar i form av bakterier och en skäggig gammal gubbe i hjärnans högkvarter. En cell-sam historia vill jag minnas att det hette. Och OJ vilket fyndigt namn när man tänker på det. Definitivt på min skaffa-lista. Den dag jag får barn ska de banne mig se det också.