Jag slutar aldrig förvånas utav min egen dumhet. Jag är en nöt - kort och gott. Jag vet att jag mer än ofta försöker visa mig intelligent. Jämt till överdrivt också, så att jag låter sådär irriterande näsvis. Besserwisser-aktigt. Men som sagt; Jag är jag, alltså Frida, i ett nötskal..
Jag satt nyss nere i barnrummet. Jag begrundade nyfiket ett nytt pussel. Ett slags träklocka med pusselbitar i form av varje siffra. Fiffigt. Fascinerad till tusen. Upprymd av min nyfikenhet måste jag ju bara få veta vem det är som har kommit på den här fiffiga idén. Och jo, jag vänder på makapären för att leta efter något slags märke. Upp och ner.
Säg mig, vad händer när man vänder upp och ner på en pusselbricka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar