tisdag 29 april 2008

Resa från ingenstans..



What's next? Ryssland, Jamaica eller självaste Kongo? Just nu är jag som mitt uppe i en resehysteri. Påskhelgen hos våra pølsevänner i Danmark. Tyskland var bara en av de resor som går genom skolan. Näst har vi Belgien, Italien och förmodligen Österrike.
Och senast igår betalade jag in sista gången för Bulgarien. Sunny beach är självklart ingen plats som skolan skickar iväg oss till. Dit pallrar vi oss helt själva. Mmmm. Åsa, Martina, brännhet sol, svalkande vatten och förhoppningsvis lite partande. Jag säger Mmmmm!

Föreläsning om jobb utomlands. Stannade kvar längre i skolan för att lyssna på reseprat. Borde det inte räcka med de länder jag redan ska till? Tydligen icke. Tydligen vill någon del i mig promt inte stanna kvar här. Så fort det finns pengar och tid nog så är det Ajöss!

Åh, jag ser fram emot framtiden. Den framtid som ligger lite längre fram. Dagen idag kan få vara över. Halva morgondagen med. Det finns prov och prov och sedan ett läxförhör. Men finns tid?

lördag 26 april 2008

Dagen efter

Jag blickar tillbaka. Sammantaget var det faktiskt rätt kul. Vissa stunder mindre. Men det mesta. Dom flesta. Kul.
Tog det lugnt. Kanske lite för lugnt? Men skönt att komma ut lite. Träffa folk. Gud. Har ju levt isolerad från omvärlden. Inte riktigt, men nästan. Första gången det faktiskt har varit ett nöje o festa med HPpojkar. Från min sida sett. Trevligt folk. Alla sorter. Tjötiga. Kåta. Fulla. Söta. Ja vissa det ena, vissa det andra.
Cykelturen hem blev fin också. Lång, iskall paus utanför Sannas med filmkonversationer. Kul kul.

Dagen idag
Ingen fart direkt. Fick huvudet färgat. Äntligen. Mitt hår är inte vackert alltså. Funderar på o ringa till Ståhlcammen o få en lugg klippt. Eller ska jag? En kortare sidlugg? Hjälp mig med detta i-landsproblem, SNÄLLA!
Efter hårfrägningen begav jag mig till Sandra, där också Hanna fanns på plats. Smink. Hårspray och drinkar. Mmmmm! Sen medan dom drog till stan, tog jag min äntligen återställda cykel hem.
Vilken skön aprilkväll.

Hjälp och Godnatt!

fredag 25 april 2008

Fest

Handbollsgänget. Vilket underbart knyppe flickor. Fest ska vi ha också. Målvakt Sofia står som värd. Och jag ska supa! Supa? Nej, det blir nog lugnt med det. Tar faktiskt hänsyn till febern för en gångs skull. Smart, jag vet. Kanske n klunk eller två slingrar sig ner, men det händer isåfall utanför mitt förnuft.
Hoppas folk kommer bara. Det är trots allt lagfest.
Hursomhelst så måste jag hoppa i min feststass för ikväll nu. Annars hinner jag inte. Oerhört seg. Mellan sex o sju skulle vi va där.

Ne, nu åker stereon på på högsta volym. Ciao!

torsdag 24 april 2008

Tack :)

En liten sak till :

Hanna. Lina. Tack.
Kanske inte är så himla pjåkig på att skriva blogg ändå..

Och Åsa, om du mot all förmodan blev jätterädd över klistret på dina byxor : det är borttvättat nu :)

Puss och Godnatt igen !

Mmm, klister!

Klippa. Riva. Klistra. Klippa, riva, klistra, klippa, riva, klistra...
Mmm, jag går som på räls.
Den bästa dagen jag någonsin tillbringat hemma - som sjuk. Alltså. Jag har aldrig klarat att ligga hemma o va sjuk en hel dag utan att få fullständigt krupp på mig själv. Rastlös var ordet. Alldeles för rastlös.
Istället för att ligga och päsa i soffan, gå o småäta i brist på underhållning, så gick jag istället lös på att pyssla. Eller pyssla o pyssla - Jag gjorde ett eget skivomslag. Laddade ner VM's första skiva. Ska brinna ut den på cd vid ett senare tillfälle ( dvs när pappa visat mig hur man gör )..
Så. Själva låtarna i sig kan man ju inte göra mycket med, och det vill man ju inte heller. Inte om de redan håller toppklass! Men ja. Skivomslaget då. Man kan ju enkelt som en pannkaka skriva ut det vanliga omslaget o sätta in i ett fodral. Men nej, här kan man ju hitta underhållning för tusan! Så jag satte igång. Klippa. Riva. och framför allt: KLISTRA ! Kul hade jag, o bra blev det banne mig. Mitt uppe i allt upptäckte jag dock att byxorna som jag kletat av allt överblivet klister på, visst inte tillhörde mig. Woops! Förlåt Åsa..


Imorn blir det tidigt. Baka. Skriva tyska. Ja, visst låter det underbart?
Godnatt!

onsdag 23 april 2008

Some today. Some now.

Nu skulle jag egentligen skrivit en lång fortsättning på min i stort sett helt meningslösa dag, MEN det tänker jag inte längre. Hah! Jag ändrade mig. Lina fick mig att ändra mig.
Två minuter sen. Helt överrumplad av spänning. Chock i sista minuten, och dessutom blod. Mycket blod. Jag gillar inte blod. NOPE! Inte det minsta. Hemska minnen från förr. Blodprov efter blodprov. När det absolut sista skulle tas - Min gud! Ingen bra dag. Ska inte berätta mer, för jag är kass på att berätta och i slutändan kommer det inte vara roligt för någon mer än jag själv. Haha ( jag skrattar ändå.. )

Iallafall. Lina. Pinsamt höll det på att bli. Jodå. Din "textrad" (har alltid undrat vad man ska kalla den. Den där personligt meddelande som syns under ens msn-namn?). Där stod Kom hit, och jag tänkte "Jo, men då kan ju jag skriva 'Jag kommer". OJ vilken bra idé. Jajjamensan. Nej. Inte alls. Inte om man tänker efter. Just de två orden hade någon annan mening också..
Fort som attan *radera* *radera* !

Men jag kommer. Jag gör det. Till dig. För jag saknar dig. Jag tänker sätta Hanna bakom ratten, för det är kul när hon kör. Ja. En utflykt till Borås skulle sitta änna fint.

Och jag avslutar med en smiley : :)

Someday. Somehow..

Tio minuter kvar, sen är dagen slut för mig. Kommer somna så snart Grey's är slut. Så förbannat trött. Förvirrad till max. Prov imorgon och jag blir ännu tröttare. Vem är jag som tror att jag kan klara av ett prov utan att plugga? Otroligt korkad jävel. Ja, det är jag.
06.14 och jag vaknar. Plösligt. Varm, ja till och med svettig. Hade nog feber idag igen. Men kan inte ligga kvar. Nationella svenskauppsatsen. Fem timmar, men hey, jag blir säkert bättre. Går in i badrummet, sätter på duschen. Knack knack. Blir utföst av någon som promt "måste duscha före!" .. gaah.

nu börjar det! ni ser, det tog mig tio minuter att skriva typ, fem rader? seriöst , jag är trött.
skriver klart senare !

tisdag 22 april 2008

Fel.


Det måste finnas någon som totalt hatar. Mig och min kära cykel. Återigen fick jag gå vid sidan om. Trodde förra veckans rabalder hade lagt ner. Tydligen inte. För ett bakhjul kan väl inte bara gå sönder? Inte när det står stilla på skolans cykelparkering. Fuck heller!
Klarade dock inte hålla kvar ilskan i mig särskilt länge. Vädret var för fint. Att gå den tjugo minuter långa vägen hem gjorde mig faktiskt ingenting. Allt är bara så himla skönt! För bara någon vecka sedan låg jag dock på botten. Ville gråta. Gjorde det inte.
Nu har de senaste månadernas sår börjat läka. Min räddning: Boken. Vem trodde att en så simpel liten bok kunde göra så stor skillnad. Det gör den.
Nu mår jag bra igen.
Och bättre ska det bli.

måndag 21 april 2008

Vår dag. En vår-dag.

Nyss gick solen ner, men lyser gör den ännu. På en plats långt upp i norrland, eller kanske Skåne. Förra veckans katastrofer verkar ha lagt sig för att sova. Dagens ljusglimtar bådar gott. Kakor. Levande, icke levande. Mjuk, hård i alla dess former; Ni belyser min måndag.
Klockan 08.20 ( som vanligt försenad ) börjar det. Då den fullt levande Kakan ger mig en skön start. Vi skrattar. Provet är bortglömt och jag tackar Gud trots min otroendehet. Vem förstår vad jag pratar om. Förmodligen bara ett fåtal. Merkantlism? Frihetstiden? y = -2x+1 ? Inget verkar svårt nog.
Skolan ringer ut och Fru Svart är som ny. Hon rullar mot min ökända gata. Hem.
De små trular. 'Inte äta mer!'. Men när jag kommer lyser de upp. Lycka.

En deciliter blir två. Fem mått blir tre. Men smakar gör det. Alltid. Och uppskattat är det. Jag är inte den enda som är kär i kakor här.


Idag blev det K.
Körkortsteori
Kaffe
Kameror
Kladd
Och
Kakor



F.

onsdag 16 april 2008

Ingen kommer undan ( inte ens i Sverige )





Är född en lördag klockan fem.
Jag längtar alltid härifrån, men aldrig hem.
Skulle, borde, tar det sen.
Vad ska det bli av mig?
Det finns dagar som idag. Hopplösa mornar då jag vaknar.
Som ett vrak. Och jag märker alla har, har fått nog av mig



Precis lyssnat igenom Maia, och nu är det Veronicas stämma som ljuder. Bra är det. Mycket bra. Riktiga fynd också, så jag är glad. Nu ska jag ringa Hanna. Måste gratta till körkortet. Jösses. Visste inte ens att hon skulle köra upp. Hänger inte riktigt med. Det är inte heller det enda jag tyckts missa. Senaste tiden har liksom bara surrat runt. Verkar inte ha snappat upp något. Inte av de viktiga sakerna iallafall. Eller är det helt enkelt så att jag inte får reda på dem? åh, Negativa tanke..


för jag gör inget ting i flera dagar
flummar somnar om och vaknar medans alla andra går till säng



F.

måndag 14 april 2008

Visst ler du?

En ledig Måndag. Vad gör man?
Man känner en underlig lyckokänsla redan när man vaknar. Drar sig, inte ens motvilligt, upp ur sängen. Sen knyter man på sig dojorna, hoppar in bakom ratten o drar iväg till cykelhandlarn. Där dumpar man fru Svart ( den trasiga cykeln ) och hoppas på att den är fit for fight redan imorgon. Därefter rullar man bara ett par hundra meter in mot Tibros så kallade centrum. Ringer på hos mormor och hjälper henne baka muffins. Klockan ett är man full av energi ( koffein, samt sockerkick från mormors tusen kakor ) och passar på att göra ett antal ärenden. Ny klipptid. Hämta domarpengar som bestod av 525 kr. Satt inte helt illa i byxfickan.
Väl hemma sätter man igång med den gamla scrapbook'en som man köpte efter englandsresan. Börjar klippa, klistra, rita och hittar ett nytt stort fritidsintresse.

Sedan fortsätter man helt enkelt dagen
Lyckoruset försvinner en aning. Lite mer, och framåt eftermiddan är den puts väck.

Inte förän någon gång framåt kvällen kommer känslan tillbaka. Men denna gången vet jag. Känslan. Jag vet vad den beror på.

Dig. och visst ler du ?



F.

fredag 11 april 2008

Att fly sig själv

Jag skakar. Fortfarande, liksom skälvar. Inte lika mycket, men still, jag skakar. Bara för en halvtimma sen stod jag framför dem, babblade på om ditt o datt. Jag hade inte ens förberett mig. Ingenting. Jag stod där med ett kollegieblockspapper, lite kludd på. Jag kunde smitit därifrån. Tagit det muntliga en annan dag. Men jag orkade inte. Jag visste trots allt vad jag skulle prata om. Ungefär.
Hur det gick? Jag vill inte ens veta. Eller jo, det vill jag. jag har ingenting att jämföra med. På grund av det försenade italienskaprovet ( döda mig ) hann jag inte se på de andra ha sina presentationer. L's kommentar efteråt var lugnande. " Du var bäst av allihopa" . Men jag vet inte.

S och A flummar runt, jag bara skrattar åt dem. Samtidigt försöker Å förgäves få mig att lyssna. Min klass är skön. Jag trivs. Så fort Y slutar sin franska, drar vi hem. Värmer mackor. Mysar. Tar bussen till Skövde och ser Hallam Foe.

En bra Fredag.

<3

F.


tisdag 8 april 2008

I lägenheten brevid din

Jag har en Elle i min väska
Så att det ska se ut
Som att jag sitter och tar det lugnt bara
Inte går patrull som förut
Elle, när ska det bli inne att vara som jag
Blek och feg och sävlig och lat
Jag har köpt varje nummer Elle sen 96
Men det som fortfarande gäller är
Vacker och lycklig
Och just nu kjol med särskilda veck
Det tickar, och tackar. Precis hela tiden. Det tar aldrig slut. Bara stressar och stressar upp. Hänger där på väggen. Jag hatar. Jag hatar den. För nu behöver det inte gå fort. Men det gör det. Det är prov. Det är redovisning. Muntligt. Det är uppsats. Och ingenting är gjort. Förutom kluddet på pappret. Inte ens kluddet lyckas se bra ut. Jag vill fortfarande tro på att det finns tidsmaskiner. Dom finns.
Och jag ska ha en.
F.

söndag 6 april 2008

Herr Ober

Ett ständigt hoppande. Svenska-Engelska-Tyska-Svenska-Tyska-Svenska-Tyska.. Kan vi kalla det språkhoppande? Ja, det tror jag. Det har det iallafall varit. Ständigt. Mest måste man tala tyska, för vilken tysk pratar engelska frivilligt? Ingen! ( men det visste väl alla redan..) Trodde inte att de skulle vara så truliga, men ack vad fel man kan ha. FEL FEL FEL FEL! som Brasse skulle ha sagt. Det är TYSKEN som inte passar in. Varför? Ja, det säger väl sig självt. Han är truligare och grumpnare när det gäller språket än någon annan europé. Yep, så är det.
Turligt nog stod våra tyskar över den vanliga standard-tysken. Thank you GOT! (=gud) De var snälla. Mycket. Veckan hade gärna fått vara i några veckor till. För jag älskar Hannover. Djupt. Så grått, men ändå så färglatt. Så kallt, men ändå så varmt.

Jag ska åka tillbaka.

Nån gång.

F.