On/Off

Det slog om.
Nu är jag istället depp. Känner mig ensammast i hela världen. Och så liten. Verkligt liten. Som jag trodde att folk bara sa för att låta poetiska. Liten.

Två armar som håller. Runt. Ett par ögon att se in i. Djupt. Den känslan..

Tankar

Idag snurrar det. Intryck från höger. Vänster. Höger. Vänster...
Snurrar runt. Och utav alla känslor som snurrar, är det en som känns bra. Himla bra. Pirrande.

Man ska väl gå på magkänsla?

Onsdag kväll, och jag höll på att hamna framför bloggen igen. Har märkt att jag som gott som varje onsdag, precis innan Grey's, har skrivit här. Igår Hann jag inte. Som vanligt missar jag de två första minuterna. Inte det bästa avsnittet jag sett, men lyckan är gjord iallafall. Även ett sämre avsnitt gör sin sak. Dessutom står en utomordentligt bra artist för musiken. Jo visst. Vem? Vem förutom självaste Lykke Li? I'm good, I'm gone passar så bra. Så bra.

Idag var vi hos Håkan. Hans engelska var en aning ringrostig må sägas. Stackars den ungerske tandregleraren som skulle försöka förstå. Liggandes med vidöppen mun i en tandläkarstol, och jag börjar skratta. Försöker att inte göra det , men det går bara inte hålla sig. Så ser jag att tandsköterskan intill mig står och fnissar lika glatt hon. Herregud. Det var en bra dag på tandregleringen för en gångs skull. Kanske, KANSKE, åker skiten ut i till jul. Vilken lycka isåfall!

Lättar..

Ibland går allting bara så, så, så himla lätt. Idag gör de det definitivt. Vaknar fem i halv åtta. Segar lite smått, sådär lagom. Klar fem i åtta. Kan för första gången på så många månader att jag inte vågar räkna, cykla till skolan i lugn fart och ändå vara fem minuter tidig. Wow! Dagen börjar perfekt.
Körkortsteori. Fan, han släcker ljuset i hela klassrummet. Som gjort för att sova. Mmmmm.. Ne, fan jag vill inte sova på lektionen. Inte idag. Just då tänder C lamporna som sitter just över mig. Tack. Jag håller mig vaken.
Fort som fan går lektionerna. Matteprovet går i och för sig åt helskotta, men orka bry sig. Jag har G iallafall!
Kommer hem halv ett. Sover två timmar. Pluggar av fri vilja och njuter bara.
Imorgon är det sovmorgon. Länge. Jag ska sova länge.
Nu först ska jag bara göra mig av med tanken på hur mycket jag saknar Lina.

Godnatt gott folk!

Wrapped up

Lite smått nostalgi. Satte på mig vad jag trodde var varma kläder. Fem minuters promenad senare sitter jag på den komiska lilla läktaren uppe vid Hörnebos fotbollsplan. Kanske skulle börja igen.. Eller inte. Det ser så kallt ut. Tillochmed jag fryser. Två tröjor plus skinnacka lär vara mycket varmare än ett halvsvettigt matchställ. Men är jag varm? Icke. Skakar av köld. Maggan har svårt att välja vilken godis han ska ta först. "Röd eller grön döskalle?" Haha. Han är kul.
Omgiven av kuddar och täcken är jag varm. Tackat nej till grillkväll och sitter hemma. Jag är patetisk. - Usch nej, raggsockar, sängen och varm o´boy is the shit.

Fredagkväll

Jag är full. Så himla full. På mat.
Hemma hos Sandra och myser. Riktig myskväll. Senare blir det paj och hockey. Mums på båda två, så länge Sverige vinner. Såklart.
Dagens stora mysterium: Läskigt passande sms från okänd person. Skumt. Hoppas få svar på detta mystery tonight. Lär inte klara kvällen annars...
Sandra är söt när hon säger : " jag sa såå "

Mums

Imorgon

Imorgon bitti är jag sur. Med all säkerhet. Tandläkarn förstör som vanligt min sovmorgon. Min dyrbara. Underbara. Sovmorgon.
Ikväll är jag lycklig. Glad. På alla sätt. En trött dag i skolan fortsätter i trött eftermiddag hemma. Inget piggar upp, så jag bjuder mig själv på dejt med sängen. Tidernas bästa dejt. En och en halv timma senare. Pigg. Glad. Lite musik och allt stämmer. Nu ska jag förbereda mig för the second date med att borsta tänderna länge och noga.

..borsta tänderna när du är riktigt glad <>
borsta tänderna när du är riktigt glad.. <>

Hej

Från högtalaren. Genom luft. Hörselgång, hammare och städ. Från stigbygel till snäcka. Känselceller i blixtfart till hjärna. Och jag mår så bra. Som vanligt V.M som ljuder. Tröttna? Aldrig. Nej , aldrig.

Det var en Lördag

Jag är desperat. Tack du goda männska som vill hjälpa mig nu. Jag har fyra veckor kvar till sommarlovet, varav en vacka i belgien och en i bulgarien. Alltså kan vi räkna med ungefär två veckor. Lite drygt.
Problem här. Som sagt snart sommarlov. Men har jag något jobb? Nepp. Inget. Och hur dum får man vara? Söker man bara ett jobb så kan man väl inte ha värst mycket vett i skallen? Hela våren har jag gått o trott att skulle få jobbet. Men nej. Tydligen vart jag inte kul nog förra året. Eller? Någon annan anledning hittar jag inte.
Så nu är jag putt. Putt och stressad. Putt, stressad, men glad.



(Tack Sandra. Jag älskar dig)

I LOVE Hörnebospåret

Början på träningen kunde inte varit mer peppande.
"- Fan va seg ja är eller?!
- Mhm, känner verkligen inte för det här
- Ne.. Va blir de idag då? Hoppas inte på Hörnebospåret!
...
- Vart är vi på väg? Hörnebospåret?
- Japp!
- Aaahhhh....."

Men jodå. En cirka femtiofem minuret senare är vi klara. Trötta. Men på g som fan. Nere på golvet flyter allting bara på. Det ser förmodligen inte väldans vackert ut, men skönt är det. Tänk bara känslan. Bollen. Vattenflåsorna på fingrarna. Brännsåren på knänen. Svetten som snart rinner ner för pannan.
Tyvärr Hanna. Tyvärr Linda. Tyvärr Sandra. Jag tror jag dumpar er för handbollsplan.

Sprucken

Idag spricker jag på riktigt. Inte av glädje. Inte av entusiasm. Tvärtom, i ren frustration spricker jag. Jag har slitit. Hela långa dagen. Matematik B med Björn kan ta på sig själv på något passande ställe. Fyratimmars Nationella på en torsdagsmorgon i maj är inget som piggar upp. Jag lovar. Lika lite som en shoppingtur utan tillgång på cash. När jag sedan slitit häcken av mig för att bli klar med svenskauppsatsen känns det mesta ganska bra. Riktigt bra tillochmed. Att jag blev klar i det här kaoset är en ren prestation. Uppsatsen ser äntligen ut att bli riktigt bra. Nöjd trycker jag på och ser pappren komma ut med svart text på. "Yes, nu kan jag ta med mig den här till skolan imorn, lämna in den, och känna mig duktig veckan ut." Ajsing bajsing lilla katt, skrivaren får ont i magen!
Jo, självklart tar bläcket slut.

Kär o galen

Strax är det tevesoffan som gäller. Lycka på högsta nivå. Kan knappt bärga mig, fast jag inser hur patetiskt det kan verka att vara så kär i en tvserie. Men kär är jag. Mmm. Den som letar efter namn. Namn på en person som jag skulle vara kär i. Ja, vem blev itne nyfiken efter ha läst rubriken? Mohaha. Jag är elak. Den, eller rättare sagt det enda jag är kär i just nu är Grey's.
Jag har längtat. Och nu är det ynka fem minuter kvar. Hade jag inte varit klokare hade jag förmodligen på allvar trott att jag skulle spricka. Nu kanske ni kommer i närheten av att förstå min entusiasm..

Sedan igår är jag plugg-duktig, och bara för dens skull sitter jag och skriver skolarbete. Inte just precis nu kanske, men förut. Haha vad jag är bra ! :D

Ciao suckers! Nu ska jag drömma mig bort till Seattle Gracehospital...

Barnaskrik

Åh. Jag sov så gott. Så gott verkligen. Så plötsligt försvinner allt. Stranden, vågorna, isdrinken i handen. Borta.
Jag skriver det här som nyss återkommen till den vanliga världen. Huvudvärk på hög nivå. Det är nästan inte troligt att en så liten sak kan låta så högt. Men tydligen kan den. O ja - mitt huvud kan intyga på det!

Skit under naglarna

Har letat hela veckan. Smått desperat. Var är min mp3? Alla ställen som den möjligen kan ligga på letar jag. Även alla andra ställen. Panik, panik och åter: PANIK! Vågar inte fråga om hjälp, för hur slutar det då? En ren och fin utskällning, det är givet. Vidare kommer de härliga skuldkänslorna.
Nej tack. Jag tror jag skippar att fråga om hjälp. Fortsätter att leta. Passar på när alla åkt till Hjo. Hela huset vänds upp och ner. Men nej. Ingen mp3. Och jag dör. Förtvivlat sjunker jag ihop mitt på golvet. Beskådar mitt skitiga golv. Det behöver städas kan jag lova. Och DÄR! Under sängen. Omfamnad i fem sex dammråttor ligger den.

Lycka.