Början på träningen kunde inte varit mer peppande.
"- Fan va seg ja är eller?!
- Mhm, känner verkligen inte för det här
- Ne.. Va blir de idag då? Hoppas inte på Hörnebospåret!
...
- Vart är vi på väg? Hörnebospåret?
- Japp!
- Aaahhhh....."
Men jodå. En cirka femtiofem minuret senare är vi klara. Trötta. Men på g som fan. Nere på golvet flyter allting bara på. Det ser förmodligen inte väldans vackert ut, men skönt är det. Tänk bara känslan. Bollen. Vattenflåsorna på fingrarna. Brännsåren på knänen. Svetten som snart rinner ner för pannan.
Tyvärr Hanna. Tyvärr Linda. Tyvärr Sandra. Jag tror jag dumpar er för handbollsplan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar