Sprucken

Idag spricker jag på riktigt. Inte av glädje. Inte av entusiasm. Tvärtom, i ren frustration spricker jag. Jag har slitit. Hela långa dagen. Matematik B med Björn kan ta på sig själv på något passande ställe. Fyratimmars Nationella på en torsdagsmorgon i maj är inget som piggar upp. Jag lovar. Lika lite som en shoppingtur utan tillgång på cash. När jag sedan slitit häcken av mig för att bli klar med svenskauppsatsen känns det mesta ganska bra. Riktigt bra tillochmed. Att jag blev klar i det här kaoset är en ren prestation. Uppsatsen ser äntligen ut att bli riktigt bra. Nöjd trycker jag på och ser pappren komma ut med svart text på. "Yes, nu kan jag ta med mig den här till skolan imorn, lämna in den, och känna mig duktig veckan ut." Ajsing bajsing lilla katt, skrivaren får ont i magen!
Jo, självklart tar bläcket slut.