I've got soul but I'm not a soldier

I sista minuten. Alltid och jämt. Igår hade jag tänkt skriva hela hemtentan. Inte världens klokaste eftersom den skulle vara på ungefär fyra sidor dataskriven text och att den skulle vara inne idag. Som vanligt har jag ingen bra dag för pluggande. Det står helt sill i huvudet, och mellan tjugo i nio och halv ett får jag inte fram ett endaste ord. Strax innan tre ger jag helt enkelt upp. Inte på grund av trötthet, för allt socker jag fick i mig genom de sega fruktkolorna verkade hoppa in i munnen på mig av sig själva. Min sista-minutentanke var att skicka tentan till mig själv på mailen, för att sedan kunna skriva klart den på den två timmar långa matrasten jag hade idag. Tror dock att jag överskattade min förmåga att skriva klart något så snabbt. Om jag fick säga att jag var bra på något, skulle det vara att överanalysera mina egna texter.

Bugglugg

Kaos. I skolan och i huvudet. Snart är det jullov, och visst, då vill man ju slappa som mest. Synd att inte lärarna är med på samma sak. Prov efter inlämning och inlämning efter prov. Ligger fortfarande lite grann efter. Det tär på en, speciellt som det kommer upp en massa nya bokrescensioner, prov och jag vet inte vad längre.
Klockan är tjugo över ett och det är onsdag. Vanligtvis har jag inte ens påbörjat min färd till skolan vid det här laget. Idag var det upp vid åtta. Korkat att boka in klippning så tidigt, när man kunde ha fått sova. Men när man väl sitter där, i frisörstolen och vattnet sköljer genom håret, då känns det inte så korkat längre. Det slår mig att jag nog itne kunde ha börjat dagen på ett bättre sätt.
Nu sitter jag i skolan, med ett religionsprov i minnet, ny frill och ytterst liten lunch i magen. Om tio minuter börjar min första lektion.
Ska vi sticka ikapp?

No more tuff tuff

Exakt, nästan på sekunden en vecka efter det att jag läste ordet GODKÄND på vägverkets dataskärm, satt jag i tandläkarstolen och fick skroten uttagen. Extrem lycka. Speciellt som det egentligen bara skulle varit underkäken. Lycka lycka och återigen LYCKA! Visst, man får dras med tandskenan ett tag, men so what? den syns ju inte.
Idag, onsdag, fick jag även hämta ut mitt körkort (uppspärrade ögon och allmänt ovackert) samt min mobil som legat på lagning i tre veckor.
Är fortfarande inte frisk. Kan fortfarande inte träna, men jag vill. Jag vill springa mig helt slut, färdig, sådär trött att benen bara viker sig. Det vill jag.

Kan man vända lungorna ut och in?

Jag tror nästan det. Av att hosta.För SOM jag har hostat den här veckan. Hostat, nyst, frossat i feber och snuvat. Så bra vecka, men så fruktansvärd. I samma sekund som jag skrivit klart förra meningen, flög jag bokstavligen en hel meter bakåt i en kraftig hostning/slash/nysning. Återhämtning. För snart en vecka sedan började jag plugga. Det blev liksom ett litet "Hoppsan, jag har visst uppskrivning om två dagar", vilket resulterade i en lång lördagskväll framför teorifrågor på datorn.
Natten till måndag var rent jävlig. Jag ville sova. Helt urless på frågor om trafiksäkerhet och miljö. Jag kan det, jag kommer klara provet. Men kroppen kan inte slappna av och sängen känns inte alls lika underbart mjuk som alltid gör annars. Två timmar, det är vad jag sover.
30 frågor in på provet är jag helt stensäker på att jag har kuggat. Redan. Helt tvärsäker. 100%. Känner igen tio, max femton frågor, resten får jag helt enkelt använda uteslutningsmetoden på. 'Avsluta provet', sure, likabra o dra, får göra om det om en vecka eller två. Då står det där. Gröna, stora bokstäver, och jag får en chock. Hur fan kunde jag bli godkänd!? Och hur FAN kan jag ha fått 58? Jag antar att jag är bra på uteslutningsmetoden.
Tisdag är jag sjuk, ordentligt. Feber, jo det har jag, men det är match - mot Skara. Vill bara inte missa. Korkat. Satt på bänken och hostade okontrollerat genom nästan hela matchen. Om jag var tvungen att hoppa in, fanns det ungefär ork så att det räckte i fem minuter, sen blev det suddigt.
Torsdag = Höjdarmatch. Derby mellan HP och Guldkroken. Var bara tvungen att smyga mig ner och titta, de är klart.
Fredag. Gött med körkort ! Just nu känner jag mig bara bäst. host host

Snöstorm i mina öron.

Snöpromenad. Det blåste och var kallt och det knarrade under skorna. Nu är det varmt igen, men snart blir det lika kallt. Ner till busshållsplatsen. Klockan fem går bussen till Hjo.

Det blir mys ikväll :)

Knastrande cykeltur

Hemma från den långa Torsdagen. Lång, men inte jobbigt lång. Skara skolscen på förmiddag. Milans på eftermiddag. Öppet Hus på kväll. Mysdag i allra högsta grad. Inga lektioner, och då går det inte att klaga. När jag sedan trampar mig hem igen, faller snön. En sån iver. Ryser. Jag är så barnsligt kär i snö. Den knastrar under fötterna och jag blir helt till mig. Riktig feelgood-känsla. Tänker definitivt ta en lång promenad imorn, om snön ligger kvar vill säga! Håller tummarna för det.
Puss

Ingenting får glömmas

Imorgon är det torsdag. En Torsdag som är lång - blir lång. Tjugonio minuter över åtta finns jag förhoppningsvis på plats när bussen börjar rulla. Skara skolscen om jag inte minns helt fel. Vi ska iallafall på teater, och det är kul. Hade jag ens haft en liten aning om vad teater var för fem tio år sedan, skulle det nog varit min fritidssysselsättning vid det här laget. Nu känns det liksom försent. För två år sen trodde man fortfarande att man visste hur det skulle se ut: fjantigt, överdramatiserat till allra högsta grad och rent ut sagt korkat. Men man fångas. Blir fångad.. eller åtminstonde jag. Jag vet att Milla inte håller med för fem mynt, men det är ju hon.
Tillbaka i Tibro är det Öppet Hus som gäller. Vi kommer stå där och försöka le. Försöka se kul, schysst eller iallafall intressant ut. Försöka sälja en mössa. Kanske två. Hård dag, och ingenting får glömmas!

Vi laddar med Milan's.

Det Bästa

G
R U
A L !
T F ! v)
T V !
I A
S

Ser Jag Tjock Ut I Den Här?
(J Humlén, J Linder)

Jag har hört dej säga det så många gånger nu
"Jag är tjock, jag är ful, eller hur?"
Och hur jag än försöker förklara för dej
Att du är fin som du är - blir du sur!

Det spelar inte någon roll för mej
Om du är tjock, smal, lång eller kort
För det som verkligen betyder nåt
Är vad som finns inuti din kropp

Ser jag tjock ut i den här?
Ingenting passar, jag känner mej vulgär
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

Det sägs att skönhet kommer inifrån
Då är det bättre att va ful än dum som ett spån
I mina ögon är du speciell
Och vem har sagt att det ska vara fel att vara originell?

Ser jag tjock ut i den här?
Kläderna krymper, eller är den en chimär?
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

Men ser jag fet ut i den här då?
Det syns i dina ögon att du också tycker så
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

Ja, du ser lite tjock ut i den där
Håret är spikrakt, men din kropp är cirkulär
Jag tycker om dej som du är
Du är naturligt extraordinär

man and boy

En hals som svider. Ett huvud som värker något så fruktansvärt. Jag är hemma från skolan. Sover, vaknar, äter en tekaka och somnar igen. Alvedon och Ipren. Börjar tvivla på om de funkar över huvud taget, för det värker. De få stunder som jag är vaken ägnar jag åt att försöka göra nytta. Vill inte halka efter mer, men det är svårt att läsa när ungar skriker på nedervåningen. Som om inte huvudet spränger tillräckligt. Står ut, knappt, men jag står ut. Läser trettio sidor. Boken har i princip samma handling som den förra jag läste. Samma unga kärlek, samma otrohetsaffär, samma sammanbrott. Förutom ungen, istället för att vara en nyfödd flicka är det en femårig pojke som kommer iklämm. Pat, som han heter är starkt star wars-iserad och har ljust lockigt hår. Påminner om Ylva.
Får fortsätta tröga igenom boken. Torsdag ska rescensionen vara klar. Ingen emot gamla hederliga bokrescensioner, men vilken lycka att man får göra en illustration istället för att skriva.

Sång på så söta vis

Nämnde jag att jag skulle vara rumpnisse på Jennifers partaj igårkväll? Det var jag iallafall - även om min rumpa kanske var en aning liten och min svans kom på villovägar. Lyckades komma i rejäl partystämning, trots mitt ynkliga spritförråd. En välkomstdrink eller två hjälpte lite på traven. Eller kanske tre, fyra och möjligen fem. Vem räknar egentligen? Trevligt sällskap, fina utklädnader ( många verkade ha svårt att hitta rätt storlek, men men dessto roligare ) och dansvänlig musik. Appropå musik så blir man inte annat än kär när joakimochjoel sjunger. Ser jag tjock ut i den här? Smälter. Sakta, men säkert.

Gamla underkläder och en tom plånbok

Den första snön faller ner, det är höstlov och en kväll med de allra bästa. Underbart, så underbart. Mina tre absoluta favoritsaker. Snö, snö, snö. Kan aldrig få för mycket. Och varken lov eller vänner kan väl komma till överdrift? En liten liten del förstör dock min yttersta lycka. Skolan. Givetvis. Eller, det ska väl vara lov? Det är tre dagar kvar av lovet, och jag syns knappt i högen av alla böcker och inlämningar. Efter feberveckan, tyskveckan och den sjuka italienveckan så ligger jag rejält back. Höstlovet var ju ett perfekt tillfälle att hinna ikapp med allting, men hur går det när man vill göra allting annat, förutom plugga? Det går skit. Man träffar folk man inte träffat på långa långa tider. Man shoppar, drar ut på krogen och tömmer givetvis plånboken på pengar. Man har skitkul.
Så på söndag, sådär vid tretiden, kommer jag sitta där, vara bakis, ha fem böcker i knät och inse att det är ingen idé att börja med historiaarbetet om gamla underkjolar längre- för om bara en timma eller två så börjar reprisen på grey's. Och då. Ja då känner jag mig förlorad.

Better togheter

Onsdag och jag måste fått en knäpp. Min älskade sovmorgon till 13.40 fick jag inte ha. Istället vårdscentralen och vaccinspruta. Hemska sprutor.
Tjugo i två sitter jag i ekonomisalen. Redo att sticka. Mössor. Men allting går fel. Bara fel. För många maskor, och jag har glömt hur man maskar av. Suck. Åsa är dessutom världens mest irriterande person. Många suckar.
Cyklar hem i svinkall motvind. Utan jacka också.
Hemma och är suddenly ursinnigt glad. Och vad gör man när man är glad?
Städar rummet? Tydligen.

Inte undra på att folk tycker jag är konstig..

Skratt och bakisfika

Vaknar tidigt. Duschar, skrubbar och tvättar bort. Ren, fräsch och någorlunda pigg. Hade räknat med total utfrågning i minsta detalj. Vad jag drack, hur mycket och var det inte lilla du som skulle ta det lungt igårkväll?
Istället äter vi frukost. Och skrattar. Då minns jag synen av min mor på altanen igårkväll. Åsa undrar varför hon skrattar. Och just precis. Mamma skrattar. Hon skrattade bara åt mig. Haha. Yes, minnet börjar klarna lite smått!
Bakisfika med Hanna på Syster Yster. Men nej, det är väl klart att dom inte har öppet på söndagar. Suck. Det blir ica istället. Ett paket dammsugare, två smakis och Hannas bil fick det bli. Himmel vad du är bra <3

Återvänder nu till En prinsessas dagbok 2 (som inte alls är i klass med den underbara ettan) och mösstiskningen. Ciao!

Matfest

Helgen är till ända. Riktigt kul skulle det bli. Förra året: ingen matfestival. Detta året: det är klart vi ska på matfestival! Helt klart taggad för fest.
Fredag kväll börjar med fix hos Åsa. Förfest i Kristoffers lägenhet. Sen stan, och fan vad vi sprang. Jag och Sara. Det var näst intill att svetten rann. Och näst intill att vi inte hann. Från längst bak i bussen hör vi ( som alltid på fredag och lördagskvällarna ) klirr från flaskor, onyktra skratt och någon som måste pissa. Eller spy. Alltid. Alltid är det någon jävel som ska spy.
Ganska trevligt har vi det ändå. I Skövde. Tillochmed lite mysigt. Men jag drar hem när de andra går in. Laddar inför nästa helgs krogpartyn..
Tjugo över ett ska bussen gå från Tibro busstation på Lördagen. Betyder att den är vid Västanå sådär fem minuter senare, som högst. Klockan närmar sig fem över halv, och till och med lite mer, för min klocka på mobilen går fortfarande två minuter efter.( varför ska man ställa in den på rätt tid? då kan man ju bara råka komma i tid, och det är ju inte bra? )
Bussen kommer. Tjugo minuter försenad, men vi kommer iallafall in till stan. Tjejen i sätet brevid hade för övrigt otroligt snygga dancing moves (sittandes) till sin Mora Träsk-liknande mp3-musik. Indeed. Ironin flödar.
Jag har skrivit alldeles för mycket, jag vet, redan.
So. Vi spenderar ett par timmar inne i Skövde igen. Äter nudlar. Köper svarta Converse, som verkligen sitter som smäck! Jag vågar nästan chansa på att jag får mina vita på fredag. Mor min klarade inte hålla minen riktigt. Yiih. Hoppas. Har inte råd att köpa ett par till..
Hemma strax efter sex. Halv åtta står vi utanför Frydéns dörr. Redo för fest. Igen.
Mycket mycket trevligt har vi. Runt tio är det avfärd till staden. Allt är världsbäst. Men jag kommer aldrig längre än till Pia's Närköp. Då pallar magen inte mer. Jag vänds totalt ut och in. Och ja, jag spyr. För andra gången i mitt liv. Som alla fjortisar på matfestivalen. Fjortis-93orna och jag. Lycka.

Självklart

En sista dag på Sommarland. Trött. Och jag drömmer. Drömmer. Runt runt i rummet. Faktiskt känns det nästan som om jag redan sover. Borde med andra ord pallra mig till sängs snart.
Bara en liten stund till. Det får inte bli imorgon än riktigt. Det ska bli en bra dag. Skön dag. Förhoppning och förväntning och jag inser att jag låter helt borta. Ja, jag drömmer. Och ja, det finns någon.

Say hi. I woulnd't mind if you did..

Lina <3

Min vän. Åh, vad jag ska hälsa på dig i Borås! Jämt! Lycka till imorgon, jag vet att du klarar det.

Stitches

Från och med nu kommer jag vara tråkig. Från och med nu.
Sitter med ett par stickor i händerna och en mössa börjar lite smått att ta form. Nöjd so far. Och vi kommer visst klara av våra mössor. Ylva är Fru Negativ men vi klarar oss. Utan henne ! Stitches UF
Dagen började faktiskt otroligt, nästan overkligt : Både jag OCH Sara var pigga på samlingen i forum. Återigen - overkligt! Planerad eftermiddag tillsammans med Fru Negativ got ruined. Istället sitter jag alltså här med mina stickor. Stickar och känner mig nere.

..och suck är mitt absoluta favoritord.

Lättlurad

Hahahaha. Ja, jag är väl det. Fest som gäller och det ses fram emot det. Först bara in till stan. Träffa Ramona, köpa strumbyxor för kvällen. Halv fem drar vi med gänget till Skara. Förfest. Avslutningsfest på Stadt. <3

Fest på Lördagen. Eriks party. Sala blandning av folk. Trevligt folk dock! Öltratt, handklovar, får-Barbara och rökruta i trädgården. Erik och Henke är sjuka, men sköna. Vem gör sånt förutom dom?
Nu är det bäst att lägga i en växel. Bussen går om en och en halv timme - från Hörnebo! Det tar lång tid att bli snygg...

You make me

Barnunge. Liten larvig barnunge känner jag mig som. Men tusan så glad jag är. Leende från högerörat till det vänstra och tillbaka. Åh suck
Jobb hela helgen :D

4 dagar

Nu har jag varit ledig. Fyra, sköna, absolut välbehövda, lediga dagar. Körlektionerna har härskat, men även some fun stuff kan skrivas upp på check-listan.
Ska egentligen inte säga att körlektionerna är tråkiga. Långt ifrån tråkigt har jag haft när jag bland annat utsett mig själv till Kung över parkeringsplatserna, riskupptäckare no. 1 och bästa vän med ABS. Ett körkort skulle sitta som smäck i plånboken ( - dvs. min fina tygpåse från indiska.. ) !!
Bästa impulshandlingen : tog tåget till Göteborgs kulturskalas, Miss Li, fyllegubbar, Fläskkvartetten och regn. Regn i dess allra finaste form föll ner över oss. Jag och Ylva. Dyblöta fast lyckliga längst fram vid staketet. Pengabrorsan. Kanske är jag inte det största fanet. Kanske var det inte hans bästa spelning. Kanske kunde det inte ha känts bättre än såhär.
Vi hittar hem på egen hand <3

Imorgon börjar kalaset igen. Lunchavbytare och jag hoppas på ett bra schema.
Namnet jag aldrig gillat..

Mjukt regn

Rush i tio sekunder. Måste vara rekord. Lite folk med andra ord. Segt men ändå inte. Jobbpassen är evigheter medans rasterna går i ultrarapid.
Kvällen lär gå segare än jobbpassen. Är fruktansvärt festsugen. 20.50bussen från Skövde var full av fulla ungar, alla på väg till samma eller varsin fest. Fruktansvärt sugen. Sitter i jobbkläder och ser trist ut. Föresöker läsa körkortsboken. Göra något vettigt.

Ikväll skulle varit en bra kväll.

I myskläder efter handbollsträning

04.13 är klockan då jag vaknar i Johans lägenhet. Fuck, det regnar. Jävlar vad det regnar! Suck vad det smattrar..... och regnar IN! Aj aj. Stäng fönstret och lägg dig igen.
Halv åtta kommer jag upp. Hittar Hanna och Lina ute i vardagsrummet. Utslagna i soffan. Hanna rör på sig. Drömmer något som vanligt. Vill egentligen mysa mig ner i soffan och sätta på min morgonfilm. Morgan Påhlsson, världsreporter, har fått vänta allt för länge.
Han får dock vänta till eftermiddag också. Myser mig istället ner i varma sängen igen.
Halvdag i Staden Skövde. Körlektion, och jag är mästare på att backa! Senare blev det sökande efter festklänning till avslutningsfesten ( ska bli kul! korkad är man om man bokar in en utlandsresa samma dag. korkad och dum. hah )och efter present till Henke, men är snål och köper ett par brallor, en tröja och en kalender - till mig själv.


We could close the curtains

Pretend like there’s no world outside 

And we could pretend it all the time 

Can’t you see that it’s just raining 

There ain’t no need to go outside


Many Men

Skön morgon. Min varma, mysiga säng tillåter mig att snooza i en timme. Fram till klockan elva går dagen galant. Strax efter öppnar sig himlen och det blir kallt, blött och ruggigt blåsigt. Står på Grodan av alla ställen. Jihiii.
12.30 lunch med Kawa. Yes, skippar den stelfrusna lasangen för en tur till tacobuffén. Jonathan gör sällskap, och rätt mitt i våran självbetjäning av den läckra salladen, så utbryter Kawa i panik. - Det kommer inte cola ut ur drickmaskinen! Helvete strömmen har gått. Aja, med en stor tallrik tacos överlever man, om än knappt enligt Kawa.
Det går upp för trion att strömmen inte bara lagt av på badresturangen , utan på hela sommarland. Vilken lycka! Vi får åka hem från det här regnvädret! Eller?
Nejdå, vad trodde vi? Att vi skulle få sluta? Nej nej nej. Dagen fortsätter i sin vanliga takt i väntan på ström, som i princip behövs till allting, förutom gokarten och sommarlandståget som går på diesel.
De sista fem timmarna befann det sig cirka tio personer i parken, vilket tvingade oss alla att stanna kvar, frysa ass'et av oss och fullkomligt dö av uttråkning.

Ja, du har rätt, jag sitter invirad i en tjock filt med en skål popcorn i famnen och tjocksockor på fötterna. Och nej, jag är inte sugen på att jobba imorn!

Det är mörkt nästan natt nu. Jag går runt ditt kvarter.

Myggbett som kliar. Sol. Regn. Regn och sol och regnbåge. Ambulans, ambulanshelikopter och fullständig förvirring. Bra dag på jobbet, men ack så underlig. Dessutom vore det fantastiskt att inte behöva åka så långt varje dag. Skövde eller Skara vore lagom. Lagom avstånd, lagom tidiga morgonar och lagom lediga kvällar.

För övrigt snor jag JP's ord från förra året - Ta mig till kärlek

Ordning

Det är reda. Överallt förutom på mitt rum. Börjar jag få ordning på mitt liv? Känns så. Weird känsla - Jätteweird! Det måste ju vara bra dock antar jag. Fortsätter på denna positiva trend ett tag framöver..

Hemma. Jag och Henke. Lyckades få iväg mina små folks på bio själva, så nu blir det slappkväll för hela slanten. Dricka ikväll? Jo, tack för erbjudandet, men jag tror jag passar på den!.. Ne, hemmagjord veggopizza och mjölk ska det allt bli. Måste.

Hot Lips - känn soundet

03.59

Galet bra. Inte alltför välplanerat. Inte alltför seriöst. Men fan. KUL!
Precis som jag vill ha det. Om tre veckor och sex dagar. Då fan !!!

:D

(bara två bilder, men de säger allt)

Stum

Jag har aldrig varit modig. Jag inser det nu. Aldrig har jag vågat. Kasta mig in. Det okända. Det hemska. Kanske det mest oförklarliga och ändå det bästa tänkbara. Jag ska skaffa mig mod.

Vaken i månskensregn

Back on track. Åtminstone nästan. Har allt som nästan glömt vart tangentbokstäverna håller hus. Mitt förhållande med datorn har i princip runnit ut i sanden. ( Åh, ljuva sand. Skicka mig någon till närmsta badstrand! ) Bloggen har glömts bort. Vem orkar sitta vid datorn? Nu? På sommarn? Det är ingen höjdarsommar, verkligen inte. Förrän värmeböljan vi kommit in i nu. Jag hatar värme. Vore jag Gud hade jag bestämt att det vore vinter. Jämt. Det finns iallafall annat än datorn som lockar, och det- det lockar mer.
Så nu får det bli en liten sum-up för de senaste veckorna :

- 30/6 . Visit hos bröderna Kjellgren. Det vill säga longboard, Guitarr Hero och tjöt. Dessutom är Hanna världens bästa ( citationstecken! ) bilförare den här kvällen.
- 1/7 . Picnic vid Ånaplan och film som aldrig sågs med trevliga människor.
- Jobb, jobb jobb.
- Fångarna på Sommarland. Fruktansvärt rolig kväll. Lotterister kämpar till sig tretton nycklar av tolv möjliga.
- Födelsedagspartaj at Åsa's place. Inte mycket partaj men dessto mer skönsång och flum.
- Lirat fotboll med fotbollsmänniskoskaran som fortfarande spelar fotboll. Två gånger dessutom. En kväll med glidtacklingar och andra, mer misslyckade, halkande. En kväll med mycket skönt folk, skön stämning, grill och grymma historier från tobbes sida.
- Göteborgs shoppinggator lever farligt under en fredag i mitten av juli, då fritidskortets frihet och det fina vädret lockar. Hani och Sanera utgör ett gott sällskap.
- Hjokväll i förra veckan. Flummiga tjejer från kommande SP3a gick lös i Hjos hamn. Helskön kväll. Till slut fick jag vad jag varit så sugen på hela kvällen. Och Menthol också, tack Petra.
- Sist att nämnas i det här blogginlägget är min vecka i bastu. Min vecka i svett, garv och djupa leenden. Fast man hatar hatar hatar det, kan man inte annat än att älska sitt jobb. Jag vill inte tillbaka till skolan. Vill inte. Kanske är jag knäpp, men jag kommer sakna det som fan i höst. Sakna alla. Vissa speciellt. Vissa.

Hamn Agusta och Citrusshake

Tillslut blev det Hjo, den lilla uteserveringen, med den goda och dyra glassen. Sällskapet kan kunde man inte klaga på. Inte alls. Ni är allt bra sköna. Hannie Pannie och Sanera - jag avgudar er. ( bilder kommer! :) )
Glassen var för övrgit i stort sett min lunch idag. Om man då inte räknar de mjöliga och smått misslyckade scones:en jag bakade sådär runt tvåtiden.
Däremot fick jag till det till kvällen. Riktigt ordentlig. Riktigt dundersmarrig. Riktigt dundermättande : Lax-&spenatpasta. Lovely i allra högsta grad. Mitt under min vackra måltid ringer dock mobilen. Ack, man måste ju svara, fast han stör. Det är ju ändå min nya kompis. ;)
Nu ska jag sova gott i min säng. I mitt rum. Mitt ännu ostädade, fula rum.
Men det är mysigt.

Somnar till Jens Lekmans Kanske är jag kär i dig - bara för att den är så grym !

Bounanotte

Kanske Är Jag Kär I Dig . Jens Lekman

Lunchavbytare på heltid? Ja tack gärna. Om det nu skulle gå. Börja lagom. Korta pass. Slippa de sega förstatimmarna. DRÖM. Vilken dröm.
Drömde gjorde jag i måndags, natt. Mmm. Vilken dröm.

Ser fram emot en helt ledig söndag. Ingen skola, inget jobb. Ingenting. Tänker gå upp, sent, städa lite smått på mitt inte allt för vackra rum, sätta på mig min nya, alltför mysiga kjol, ta Hanna och bilen ner till Hjo, äta glass. Ligger Hjo nedåt? Skratta du. Sveriges geografi, i synnerhet skaraborgs, finns inte på min karta, om man säger så..
Kanske skulle laga till några smarriga matlådor inför veckan. Kylskåpet fyllt av veggomat. Äntligen. Kock nästa ? KANSKE DET KANSKE!

Puss! på min nya mobil och på min roliga mormor som kom förbi i sin übersnitsiga rullstol.

Generation Ex

Det luktar hårfärg. Äckligt. Efterbehandlingen doftar däremot mums. Kolasnören i allra högsta grad.
Överlycklig över att bli kvitt min gamla, röda, Samsung sitter jag och plurar med den nya, blåsvarta, Nokian. I ljudet av You and I Both önskar jag att jag satt, istället för i min gnisslande datastol, i en brassestol, hade en nyöppnad öl i handen och inväntade Jasons tid att gå upp på scenen. Peace&Love. I tre år har det varit min plan. Inte en enda gång har det blivit av.
Misslyckat.
Tränade igårkväll. Sprang som en idiot, sålänge man jämför med hur mycket jag rört på mig det senaste decenniet (senaste månaden). Skönt. Kul. Förbannat kul. Det rinner tillochmed blod ner för min vänsterarm när vi sätter oss för att stretcha. Så som det SKA vara.
Idag : Träningsvärken ömmar från topp till tå.
Misslyckat.

STICK FÖR FAN !!

I sommar ska jag lära mig sticka.
Och åka longboard.

Borås är en stad

Jag har lärt mig att telefoner är kul. Inte bara att skicka sms med. Min livslånga telefonfobi gav sig för ungefär ett halvår sen. Att ringa en person utan tvång. Bara för att prata. Uppdatera. Det var så svårt. Världens kanske märkligaste och ovanligaste fobi. Min fobi.
Nu sitter telefonen som klistrad i handen. I väntan på min nya mobil ringde jag min vän och numera nästan främling Lina. Ungefär fem dagar senare sitter jag i hennes lägenhet. Ser för första gången hennes Borås-vänner. Hennes Borås-säng. Borås-ica. Borås-skola. Borås-liv.
Jag och Hanna softar nu runt. Snokar. Lina har träning så hon ser inte. Snok snok. Longboarden vågar jag mig inte riktigt på, rullade iväg lite väl fort för mitt eget bästa.

tjing. Uppdaterar säkert senare :D

Huvudvärk och svullna mandlar

Midsommar är alltid Midsommar. Det ska vara fint väder, men det är det aldrig. På dagen är man med familj och vänner. Potatis, sill och gräddfil. Köttbullar på barnens tallrikar istället för sill. I år bryter jag trenden. Sillen som bytts ut mot köttbullar, blir i sin tur utbytta mot falafel. Mina, egengjorda falafel. Smakar som om det alltid funnits på firandets matbord.

- Vegetarian? - Nej, eller vad är man när man bara äter fisk, och möjligtvis kyckling?

Midsommaraftonskväll i Hjo. En underhållande sådan.
Tack Joakims syster som utan sin egen vetskap lånade mig ett par strumpor när det var som kallast. Tack Emelie för var emot småttingtjejerna du med. Tack Marcus för att du alltid klagar på mitt försvarsspel. Tack Hanna för att du tog med mig dit.

Ticket to BOJ

Klockan på min blogg går väldigt fel, och i verkliga livet är tiden så mycket som 15:25. Om precis en och en halv timma går bussen. Till Skara bär det av. Sommarland. Jag och Åsa vet ingenting. Vi ska dit klockan sex. Det är allt. Läste mailen i min inkorg idag, och där hittar vi brev från jobbet.

Hej Frida,

5-kamp på Kick-off är inställd - istället ser vi på fotbollen tillsammans på Restaurang Malibu. Från kl. 20.00 serveras mat.
Anmäl dig till maten senast sön 15/6 på Gästservice. Om du inte arbetar innan dess kan du ringa och anmäla dig...

Sommarlandshälsningar

Den 15:e? Yes. Jomenvisst. Då var jag verkligen hemma. Jag ska även tala om att mailet är utskickat en och en halv dag innan sista anmälningsdagen. Är jag anmäld? Nej. Är Åsa anmäld? Nej. Fick vi chansen att veta detta innan vi åkte till Bulgarien, som dom så väl visste att vi skulle? Nej.
Får vi någon mat? Vem fan vet det, men vi crashar in på Malibu och ser efter.

I väntan på att bli pigg och glad har jag softat ute på balkongen i min favoritslapp-tshirt. Den är för stor. Den är från Paul Franks herrkollektion, och jag försöker se brun ut i den men lyckas väldigt, väldigt, dåligt.
Tid att hoppa i i duschen kanske? Japp. För mycket frågor och svar? Eh, mm...

Hej Hej Sverige !

Det känns nästan ovant. Sova i sin egna säng. Bara öppna kylskåpsdörren när man är hungrig. Varken behöva skrika eller prata på engelska för att bli förstådd.
Sunny Beach.
Alla säger sig veta vart det ligger. Alla säger sig veta vad som händer där. Alla som åker dit blir antingen rånade, hamnar i slagsmål, utsätts för övergrepp eller blir hiv-smittade. Men har man inte varit där så vet man fan inte. Visst, det fanns folk som inte kunde kontrollera hur mkt dricka som är lagom, och därmed ramlade in i skyltfönster, bröt armen eller slog armbågen ur led. Men, har man något vett i skallen håller man förhoppningsvis koll på sina grejer, håller sig undan skumma och äckliga typer och dricker inte vad och hur mycket som helst.






Omvänd uppfattning

Det Bästa

Ögonblicket då livet tog en U-sväng.
Står inne på H&M. Får snart panik om jag inte tar mig ut. Men hur ska det se ut? Ska jag helt plötsligt lämna dem andra, springa upp för trapporna och slänga mig ut på den så kallade shoppinggatan? Vart paniken kommer ifrån vet inte ens fan själv. Men rädd för mig själv och att göra något konstigt står jag kvar.
Aldrig har jag gillat min telefon så mycket. Den ringer. Den räddar min dag. Min vecka, och hela min sommar. I ren hysteri måste jag genast berätta för alla: Jobbet
är mitt, och min sommar är LÖST!

Två dagar i en skokartong. Jag hade glömt hur fruktansvärt ont i fötterna man får. Hur äckligt varmt det blir. Hur otroligt kul det är.
Den här sommarn blir bra.

I'll be back before you know it

Låten har fastnat och jag tycker inte ens om den. Visst, Adams My Cool var rätt grym, men den här är bara jobbig.
Jag ÄR iallafall tillbaka. Från Belgien. Veckan med allt, och inget. Skummare folk får man leta efter, länge. Vissa saker gjorde vi mycket iallafall. Vi sov, vid tillfällen då vi kanske inte borde ha sovit. Vi drack. Var det inte den inhemska körsbärsölen, så var det Trois Riviera ( ja, jag kommer ihåg namnet ) eller Passoa.. och vi tjötade. För mycket och vid fel tillfällen. Bra sammanfattning? Jo, jag tycker jag lyckas ganska bra!

Tillbaka klockan halv ett. Tisdagen minns jag inte mycket av, för jag var trött, liksom alla de andra.
Dock bara en och en halv dag kvar här hemma. Tisdag. Någon gång runt fyra är jag i extas igen..

Åh. Jag älskar att flyga

On/Off

Det slog om.
Nu är jag istället depp. Känner mig ensammast i hela världen. Och så liten. Verkligt liten. Som jag trodde att folk bara sa för att låta poetiska. Liten.

Två armar som håller. Runt. Ett par ögon att se in i. Djupt. Den känslan..

Tankar

Idag snurrar det. Intryck från höger. Vänster. Höger. Vänster...
Snurrar runt. Och utav alla känslor som snurrar, är det en som känns bra. Himla bra. Pirrande.

Man ska väl gå på magkänsla?

Onsdag kväll, och jag höll på att hamna framför bloggen igen. Har märkt att jag som gott som varje onsdag, precis innan Grey's, har skrivit här. Igår Hann jag inte. Som vanligt missar jag de två första minuterna. Inte det bästa avsnittet jag sett, men lyckan är gjord iallafall. Även ett sämre avsnitt gör sin sak. Dessutom står en utomordentligt bra artist för musiken. Jo visst. Vem? Vem förutom självaste Lykke Li? I'm good, I'm gone passar så bra. Så bra.

Idag var vi hos Håkan. Hans engelska var en aning ringrostig må sägas. Stackars den ungerske tandregleraren som skulle försöka förstå. Liggandes med vidöppen mun i en tandläkarstol, och jag börjar skratta. Försöker att inte göra det , men det går bara inte hålla sig. Så ser jag att tandsköterskan intill mig står och fnissar lika glatt hon. Herregud. Det var en bra dag på tandregleringen för en gångs skull. Kanske, KANSKE, åker skiten ut i till jul. Vilken lycka isåfall!

Lättar..

Ibland går allting bara så, så, så himla lätt. Idag gör de det definitivt. Vaknar fem i halv åtta. Segar lite smått, sådär lagom. Klar fem i åtta. Kan för första gången på så många månader att jag inte vågar räkna, cykla till skolan i lugn fart och ändå vara fem minuter tidig. Wow! Dagen börjar perfekt.
Körkortsteori. Fan, han släcker ljuset i hela klassrummet. Som gjort för att sova. Mmmmm.. Ne, fan jag vill inte sova på lektionen. Inte idag. Just då tänder C lamporna som sitter just över mig. Tack. Jag håller mig vaken.
Fort som fan går lektionerna. Matteprovet går i och för sig åt helskotta, men orka bry sig. Jag har G iallafall!
Kommer hem halv ett. Sover två timmar. Pluggar av fri vilja och njuter bara.
Imorgon är det sovmorgon. Länge. Jag ska sova länge.
Nu först ska jag bara göra mig av med tanken på hur mycket jag saknar Lina.

Godnatt gott folk!

Wrapped up

Lite smått nostalgi. Satte på mig vad jag trodde var varma kläder. Fem minuters promenad senare sitter jag på den komiska lilla läktaren uppe vid Hörnebos fotbollsplan. Kanske skulle börja igen.. Eller inte. Det ser så kallt ut. Tillochmed jag fryser. Två tröjor plus skinnacka lär vara mycket varmare än ett halvsvettigt matchställ. Men är jag varm? Icke. Skakar av köld. Maggan har svårt att välja vilken godis han ska ta först. "Röd eller grön döskalle?" Haha. Han är kul.
Omgiven av kuddar och täcken är jag varm. Tackat nej till grillkväll och sitter hemma. Jag är patetisk. - Usch nej, raggsockar, sängen och varm o´boy is the shit.

Fredagkväll

Jag är full. Så himla full. På mat.
Hemma hos Sandra och myser. Riktig myskväll. Senare blir det paj och hockey. Mums på båda två, så länge Sverige vinner. Såklart.
Dagens stora mysterium: Läskigt passande sms från okänd person. Skumt. Hoppas få svar på detta mystery tonight. Lär inte klara kvällen annars...
Sandra är söt när hon säger : " jag sa såå "

Mums

Imorgon

Imorgon bitti är jag sur. Med all säkerhet. Tandläkarn förstör som vanligt min sovmorgon. Min dyrbara. Underbara. Sovmorgon.
Ikväll är jag lycklig. Glad. På alla sätt. En trött dag i skolan fortsätter i trött eftermiddag hemma. Inget piggar upp, så jag bjuder mig själv på dejt med sängen. Tidernas bästa dejt. En och en halv timma senare. Pigg. Glad. Lite musik och allt stämmer. Nu ska jag förbereda mig för the second date med att borsta tänderna länge och noga.

..borsta tänderna när du är riktigt glad <>
borsta tänderna när du är riktigt glad.. <>

Hej

Från högtalaren. Genom luft. Hörselgång, hammare och städ. Från stigbygel till snäcka. Känselceller i blixtfart till hjärna. Och jag mår så bra. Som vanligt V.M som ljuder. Tröttna? Aldrig. Nej , aldrig.

Det var en Lördag

Jag är desperat. Tack du goda männska som vill hjälpa mig nu. Jag har fyra veckor kvar till sommarlovet, varav en vacka i belgien och en i bulgarien. Alltså kan vi räkna med ungefär två veckor. Lite drygt.
Problem här. Som sagt snart sommarlov. Men har jag något jobb? Nepp. Inget. Och hur dum får man vara? Söker man bara ett jobb så kan man väl inte ha värst mycket vett i skallen? Hela våren har jag gått o trott att skulle få jobbet. Men nej. Tydligen vart jag inte kul nog förra året. Eller? Någon annan anledning hittar jag inte.
Så nu är jag putt. Putt och stressad. Putt, stressad, men glad.



(Tack Sandra. Jag älskar dig)

I LOVE Hörnebospåret

Början på träningen kunde inte varit mer peppande.
"- Fan va seg ja är eller?!
- Mhm, känner verkligen inte för det här
- Ne.. Va blir de idag då? Hoppas inte på Hörnebospåret!
...
- Vart är vi på väg? Hörnebospåret?
- Japp!
- Aaahhhh....."

Men jodå. En cirka femtiofem minuret senare är vi klara. Trötta. Men på g som fan. Nere på golvet flyter allting bara på. Det ser förmodligen inte väldans vackert ut, men skönt är det. Tänk bara känslan. Bollen. Vattenflåsorna på fingrarna. Brännsåren på knänen. Svetten som snart rinner ner för pannan.
Tyvärr Hanna. Tyvärr Linda. Tyvärr Sandra. Jag tror jag dumpar er för handbollsplan.

Sprucken

Idag spricker jag på riktigt. Inte av glädje. Inte av entusiasm. Tvärtom, i ren frustration spricker jag. Jag har slitit. Hela långa dagen. Matematik B med Björn kan ta på sig själv på något passande ställe. Fyratimmars Nationella på en torsdagsmorgon i maj är inget som piggar upp. Jag lovar. Lika lite som en shoppingtur utan tillgång på cash. När jag sedan slitit häcken av mig för att bli klar med svenskauppsatsen känns det mesta ganska bra. Riktigt bra tillochmed. Att jag blev klar i det här kaoset är en ren prestation. Uppsatsen ser äntligen ut att bli riktigt bra. Nöjd trycker jag på och ser pappren komma ut med svart text på. "Yes, nu kan jag ta med mig den här till skolan imorn, lämna in den, och känna mig duktig veckan ut." Ajsing bajsing lilla katt, skrivaren får ont i magen!
Jo, självklart tar bläcket slut.

Kär o galen

Strax är det tevesoffan som gäller. Lycka på högsta nivå. Kan knappt bärga mig, fast jag inser hur patetiskt det kan verka att vara så kär i en tvserie. Men kär är jag. Mmm. Den som letar efter namn. Namn på en person som jag skulle vara kär i. Ja, vem blev itne nyfiken efter ha läst rubriken? Mohaha. Jag är elak. Den, eller rättare sagt det enda jag är kär i just nu är Grey's.
Jag har längtat. Och nu är det ynka fem minuter kvar. Hade jag inte varit klokare hade jag förmodligen på allvar trott att jag skulle spricka. Nu kanske ni kommer i närheten av att förstå min entusiasm..

Sedan igår är jag plugg-duktig, och bara för dens skull sitter jag och skriver skolarbete. Inte just precis nu kanske, men förut. Haha vad jag är bra ! :D

Ciao suckers! Nu ska jag drömma mig bort till Seattle Gracehospital...

Barnaskrik

Åh. Jag sov så gott. Så gott verkligen. Så plötsligt försvinner allt. Stranden, vågorna, isdrinken i handen. Borta.
Jag skriver det här som nyss återkommen till den vanliga världen. Huvudvärk på hög nivå. Det är nästan inte troligt att en så liten sak kan låta så högt. Men tydligen kan den. O ja - mitt huvud kan intyga på det!

Skit under naglarna

Har letat hela veckan. Smått desperat. Var är min mp3? Alla ställen som den möjligen kan ligga på letar jag. Även alla andra ställen. Panik, panik och åter: PANIK! Vågar inte fråga om hjälp, för hur slutar det då? En ren och fin utskällning, det är givet. Vidare kommer de härliga skuldkänslorna.
Nej tack. Jag tror jag skippar att fråga om hjälp. Fortsätter att leta. Passar på när alla åkt till Hjo. Hela huset vänds upp och ner. Men nej. Ingen mp3. Och jag dör. Förtvivlat sjunker jag ihop mitt på golvet. Beskådar mitt skitiga golv. Det behöver städas kan jag lova. Och DÄR! Under sängen. Omfamnad i fem sex dammråttor ligger den.

Lycka.

Resa från ingenstans..

What's next? Ryssland, Jamaica eller självaste Kongo? Just nu är jag som mitt uppe i en resehysteri. Påskhelgen hos våra pølsevänner i Danmark. Tyskland var bara en av de resor som går genom skolan. Näst har vi Belgien, Italien och förmodligen Österrike.
Och senast igår betalade jag in sista gången för Bulgarien. Sunny beach är självklart ingen plats som skolan skickar iväg oss till. Dit pallrar vi oss helt själva. Mmmm. Åsa, Martina, brännhet sol, svalkande vatten och förhoppningsvis lite partande. Jag säger Mmmmm!

Föreläsning om jobb utomlands. Stannade kvar längre i skolan för att lyssna på reseprat. Borde det inte räcka med de länder jag redan ska till? Tydligen icke. Tydligen vill någon del i mig promt inte stanna kvar här. Så fort det finns pengar och tid nog så är det Ajöss!

Åh, jag ser fram emot framtiden. Den framtid som ligger lite längre fram. Dagen idag kan få vara över. Halva morgondagen med. Det finns prov och prov och sedan ett läxförhör. Men finns tid?

Dagen efter

Jag blickar tillbaka. Sammantaget var det faktiskt rätt kul. Vissa stunder mindre. Men det mesta. Dom flesta. Kul.
Tog det lugnt. Kanske lite för lugnt? Men skönt att komma ut lite. Träffa folk. Gud. Har ju levt isolerad från omvärlden. Inte riktigt, men nästan. Första gången det faktiskt har varit ett nöje o festa med HPpojkar. Från min sida sett. Trevligt folk. Alla sorter. Tjötiga. Kåta. Fulla. Söta. Ja vissa det ena, vissa det andra.
Cykelturen hem blev fin också. Lång, iskall paus utanför Sannas med filmkonversationer. Kul kul.

Dagen idag
Ingen fart direkt. Fick huvudet färgat. Äntligen. Mitt hår är inte vackert alltså. Funderar på o ringa till Ståhlcammen o få en lugg klippt. Eller ska jag? En kortare sidlugg? Hjälp mig med detta i-landsproblem, SNÄLLA!
Efter hårfrägningen begav jag mig till Sandra, där också Hanna fanns på plats. Smink. Hårspray och drinkar. Mmmmm! Sen medan dom drog till stan, tog jag min äntligen återställda cykel hem.
Vilken skön aprilkväll.

Hjälp och Godnatt!

Fest

Handbollsgänget. Vilket underbart knyppe flickor. Fest ska vi ha också. Målvakt Sofia står som värd. Och jag ska supa! Supa? Nej, det blir nog lugnt med det. Tar faktiskt hänsyn till febern för en gångs skull. Smart, jag vet. Kanske n klunk eller två slingrar sig ner, men det händer isåfall utanför mitt förnuft.
Hoppas folk kommer bara. Det är trots allt lagfest.
Hursomhelst så måste jag hoppa i min feststass för ikväll nu. Annars hinner jag inte. Oerhört seg. Mellan sex o sju skulle vi va där.

Ne, nu åker stereon på på högsta volym. Ciao!

Tack :)

En liten sak till :

Hanna. Lina. Tack.
Kanske inte är så himla pjåkig på att skriva blogg ändå..

Och Åsa, om du mot all förmodan blev jätterädd över klistret på dina byxor : det är borttvättat nu :)

Puss och Godnatt igen !

Mmm, klister!

Klippa. Riva. Klistra. Klippa, riva, klistra, klippa, riva, klistra...
Mmm, jag går som på räls.
Den bästa dagen jag någonsin tillbringat hemma - som sjuk. Alltså. Jag har aldrig klarat att ligga hemma o va sjuk en hel dag utan att få fullständigt krupp på mig själv. Rastlös var ordet. Alldeles för rastlös.
Istället för att ligga och päsa i soffan, gå o småäta i brist på underhållning, så gick jag istället lös på att pyssla. Eller pyssla o pyssla - Jag gjorde ett eget skivomslag. Laddade ner VM's första skiva. Ska brinna ut den på cd vid ett senare tillfälle ( dvs när pappa visat mig hur man gör )..
Så. Själva låtarna i sig kan man ju inte göra mycket med, och det vill man ju inte heller. Inte om de redan håller toppklass! Men ja. Skivomslaget då. Man kan ju enkelt som en pannkaka skriva ut det vanliga omslaget o sätta in i ett fodral. Men nej, här kan man ju hitta underhållning för tusan! Så jag satte igång. Klippa. Riva. och framför allt: KLISTRA ! Kul hade jag, o bra blev det banne mig. Mitt uppe i allt upptäckte jag dock att byxorna som jag kletat av allt överblivet klister på, visst inte tillhörde mig. Woops! Förlåt Åsa..


Imorn blir det tidigt. Baka. Skriva tyska. Ja, visst låter det underbart?
Godnatt!

Some today. Some now.

Nu skulle jag egentligen skrivit en lång fortsättning på min i stort sett helt meningslösa dag, MEN det tänker jag inte längre. Hah! Jag ändrade mig. Lina fick mig att ändra mig.
Två minuter sen. Helt överrumplad av spänning. Chock i sista minuten, och dessutom blod. Mycket blod. Jag gillar inte blod. NOPE! Inte det minsta. Hemska minnen från förr. Blodprov efter blodprov. När det absolut sista skulle tas - Min gud! Ingen bra dag. Ska inte berätta mer, för jag är kass på att berätta och i slutändan kommer det inte vara roligt för någon mer än jag själv. Haha ( jag skrattar ändå.. )

Iallafall. Lina. Pinsamt höll det på att bli. Jodå. Din "textrad" (har alltid undrat vad man ska kalla den. Den där personligt meddelande som syns under ens msn-namn?). Där stod Kom hit, och jag tänkte "Jo, men då kan ju jag skriva 'Jag kommer". OJ vilken bra idé. Jajjamensan. Nej. Inte alls. Inte om man tänker efter. Just de två orden hade någon annan mening också..
Fort som attan *radera* *radera* !

Men jag kommer. Jag gör det. Till dig. För jag saknar dig. Jag tänker sätta Hanna bakom ratten, för det är kul när hon kör. Ja. En utflykt till Borås skulle sitta änna fint.

Och jag avslutar med en smiley : :)

Someday. Somehow..

Tio minuter kvar, sen är dagen slut för mig. Kommer somna så snart Grey's är slut. Så förbannat trött. Förvirrad till max. Prov imorgon och jag blir ännu tröttare. Vem är jag som tror att jag kan klara av ett prov utan att plugga? Otroligt korkad jävel. Ja, det är jag.
06.14 och jag vaknar. Plösligt. Varm, ja till och med svettig. Hade nog feber idag igen. Men kan inte ligga kvar. Nationella svenskauppsatsen. Fem timmar, men hey, jag blir säkert bättre. Går in i badrummet, sätter på duschen. Knack knack. Blir utföst av någon som promt "måste duscha före!" .. gaah.

nu börjar det! ni ser, det tog mig tio minuter att skriva typ, fem rader? seriöst , jag är trött.
skriver klart senare !

Fel.

Det måste finnas någon som totalt hatar. Mig och min kära cykel. Återigen fick jag gå vid sidan om. Trodde förra veckans rabalder hade lagt ner. Tydligen inte. För ett bakhjul kan väl inte bara gå sönder? Inte när det står stilla på skolans cykelparkering. Fuck heller!
Klarade dock inte hålla kvar ilskan i mig särskilt länge. Vädret var för fint. Att gå den tjugo minuter långa vägen hem gjorde mig faktiskt ingenting. Allt är bara så himla skönt! För bara någon vecka sedan låg jag dock på botten. Ville gråta. Gjorde det inte.
Nu har de senaste månadernas sår börjat läka. Min räddning: Boken. Vem trodde att en så simpel liten bok kunde göra så stor skillnad. Det gör den.
Nu mår jag bra igen.
Och bättre ska det bli.

Vår dag. En vår-dag.

Nyss gick solen ner, men lyser gör den ännu. På en plats långt upp i norrland, eller kanske Skåne. Förra veckans katastrofer verkar ha lagt sig för att sova. Dagens ljusglimtar bådar gott. Kakor. Levande, icke levande. Mjuk, hård i alla dess former; Ni belyser min måndag.
Klockan 08.20 ( som vanligt försenad ) börjar det. Då den fullt levande Kakan ger mig en skön start. Vi skrattar. Provet är bortglömt och jag tackar Gud trots min otroendehet. Vem förstår vad jag pratar om. Förmodligen bara ett fåtal. Merkantlism? Frihetstiden? y = -2x+1 ? Inget verkar svårt nog.
Skolan ringer ut och Fru Svart är som ny. Hon rullar mot min ökända gata. Hem.
De små trular. 'Inte äta mer!'. Men när jag kommer lyser de upp. Lycka.

En deciliter blir två. Fem mått blir tre. Men smakar gör det. Alltid. Och uppskattat är det. Jag är inte den enda som är kär i kakor här.


Idag blev det K.
Körkortsteori
Kaffe
Kameror
Kladd
Och
Kakor


F.

Ingen kommer undan ( inte ens i Sverige )

Är född en lördag klockan fem.
Jag längtar alltid härifrån, men aldrig hem.
Skulle, borde, tar det sen.
Vad ska det bli av mig?
Det finns dagar som idag. Hopplösa mornar då jag vaknar.
Som ett vrak. Och jag märker alla har, har fått nog av mig


Precis lyssnat igenom Maia, och nu är det Veronicas stämma som ljuder. Bra är det. Mycket bra. Riktiga fynd också, så jag är glad. Nu ska jag ringa Hanna. Måste gratta till körkortet. Jösses. Visste inte ens att hon skulle köra upp. Hänger inte riktigt med. Det är inte heller det enda jag tyckts missa. Senaste tiden har liksom bara surrat runt. Verkar inte ha snappat upp något. Inte av de viktiga sakerna iallafall. Eller är det helt enkelt så att jag inte får reda på dem? åh, Negativa tanke..


för jag gör inget ting i flera dagar
flummar somnar om och vaknar medans alla andra går till säng


F.

Visst ler du?

En ledig Måndag. Vad gör man?
Man känner en underlig lyckokänsla redan när man vaknar. Drar sig, inte ens motvilligt, upp ur sängen. Sen knyter man på sig dojorna, hoppar in bakom ratten o drar iväg till cykelhandlarn. Där dumpar man fru Svart ( den trasiga cykeln ) och hoppas på att den är fit for fight redan imorgon. Därefter rullar man bara ett par hundra meter in mot Tibros så kallade centrum. Ringer på hos mormor och hjälper henne baka muffins. Klockan ett är man full av energi ( koffein, samt sockerkick från mormors tusen kakor ) och passar på att göra ett antal ärenden. Ny klipptid. Hämta domarpengar som bestod av 525 kr. Satt inte helt illa i byxfickan.
Väl hemma sätter man igång med den gamla scrapbook'en som man köpte efter englandsresan. Börjar klippa, klistra, rita och hittar ett nytt stort fritidsintresse.

Sedan fortsätter man helt enkelt dagen
Lyckoruset försvinner en aning. Lite mer, och framåt eftermiddan är den puts väck.

Inte förän någon gång framåt kvällen kommer känslan tillbaka. Men denna gången vet jag. Känslan. Jag vet vad den beror på.

Dig. och visst ler du ?



F.

Att fly sig själv

Jag skakar. Fortfarande, liksom skälvar. Inte lika mycket, men still, jag skakar. Bara för en halvtimma sen stod jag framför dem, babblade på om ditt o datt. Jag hade inte ens förberett mig. Ingenting. Jag stod där med ett kollegieblockspapper, lite kludd på. Jag kunde smitit därifrån. Tagit det muntliga en annan dag. Men jag orkade inte. Jag visste trots allt vad jag skulle prata om. Ungefär.
Hur det gick? Jag vill inte ens veta. Eller jo, det vill jag. jag har ingenting att jämföra med. På grund av det försenade italienskaprovet ( döda mig ) hann jag inte se på de andra ha sina presentationer. L's kommentar efteråt var lugnande. " Du var bäst av allihopa" . Men jag vet inte.

S och A flummar runt, jag bara skrattar åt dem. Samtidigt försöker Å förgäves få mig att lyssna. Min klass är skön. Jag trivs. Så fort Y slutar sin franska, drar vi hem. Värmer mackor. Mysar. Tar bussen till Skövde och ser Hallam Foe.

En bra Fredag.

<3

F.

I lägenheten brevid din

Jag har en Elle i min väska

Så att det ska se ut

Som att jag sitter och tar det lugnt bara

Inte går patrull som förut

Elle, när ska det bli inne att vara som jag

Blek och feg och sävlig och lat

Jag har köpt varje nummer Elle sen 96

Men det som fortfarande gäller är

Vacker och lycklig

Och just nu kjol med särskilda veck

Det tickar, och tackar. Precis hela tiden. Det tar aldrig slut. Bara stressar och stressar upp. Hänger där på väggen. Jag hatar. Jag hatar den. För nu behöver det inte gå fort. Men det gör det. Det är prov. Det är redovisning. Muntligt. Det är uppsats. Och ingenting är gjort. Förutom kluddet på pappret. Inte ens kluddet lyckas se bra ut. Jag vill fortfarande tro på att det finns tidsmaskiner. Dom finns.

Och jag ska ha en.

F.

Herr Ober

Ett ständigt hoppande. Svenska-Engelska-Tyska-Svenska-Tyska-Svenska-Tyska.. Kan vi kalla det språkhoppande? Ja, det tror jag. Det har det iallafall varit. Ständigt. Mest måste man tala tyska, för vilken tysk pratar engelska frivilligt? Ingen! ( men det visste väl alla redan..) Trodde inte att de skulle vara så truliga, men ack vad fel man kan ha. FEL FEL FEL FEL! som Brasse skulle ha sagt. Det är TYSKEN som inte passar in. Varför? Ja, det säger väl sig självt. Han är truligare och grumpnare när det gäller språket än någon annan europé. Yep, så är det.
Turligt nog stod våra tyskar över den vanliga standard-tysken. Thank you GOT! (=gud) De var snälla. Mycket. Veckan hade gärna fått vara i några veckor till. För jag älskar Hannover. Djupt. Så grått, men ändå så färglatt. Så kallt, men ändå så varmt.

Jag ska åka tillbaka.

Nån gång.

F.

Man from Argentina

Jag är helt såld på "Billies..." nu, men har inte hunnit ladda ner några låtar än. Det måste hinnas med. Om det finns någon som tröttnar så lika fort på mp3låtarna som jag, så blir jag förvånad. Egentligen är jag nog sån i allt. Vad man än talar om. Jag tröttnar. Förutom på personer. Eller åtminstone de flesta, lyckas hålla sig bra-sidan hela tiden. Men inte alla. Just nu finns det en del personer jag skulle kunna spy galla över i timmar, men det har jag inte tid med. Nu är jag stressad. Om en och en halv timme kommer Cissi. Då ska jag vara färdigpackad för imorn, färdigklädd för ikväll, och dessutom se ut som en trovärdig snygg cowboy. Eller cowgirl om man ska vara noga...

Idag har vi varit duktiga. Jag, Martina, Åsa och Ylva. Presenterna är färdigköpta och allt. Dessutom hann jag köpa allt jag hade planerat, vilket var festkläder, smink till min kära mor och schampo. (Gjorde några kul fynd på HM också.. tre väskor för 20kr/st !! :D skitnöjd )

hursomhelst. Stressad. Cissi, om en dryg timma. Cowboy. HEJdå!

F.

39 grader

Det bultar. Överallt. Det bultar, precis som efter ett hårt träningspass när man pressat sig in till sista muskel är uttömd på kraft. Så känns det. Men jag har inte tränat, knappt rört mig. Är 39 º feber, konstant hostande, svullna mandlar och en näsa som varvar mellan att vara helt igentäppt och rinna som en flod skäl nog att stanna hemma från skolan? Ja, idag tyckte jag det.
Men vad gör man när man är hemma då? Hittar ingen vettig sysselsättning. Kan inte heller sova. Tänker på helgen, och blir stressad. Så mycket att göra, så mycket att fixa. Jag vet inte om jag orkar, och blir ännu mer stressad.

Lina var här igår. Så glad är jag att jag inte hann skicka det där smset innan du ringde. Tack. Jag behövde träffa dig, prata av mig och äta (.. som om jag inte gjort nog med det i helgen..) choklad.
Hoppas jag inte smittade ner dig bara. Sitter och lyssnar på Billie the Vision and the Dancers, och du hade rätt. De ÄR min smak, totalt ! Jag älskar dem efter bara en stunds lyssnande. Du verkar veta vad jag gillar, sånt jag inte själv ens visste om. Får tacka så mycket för att du upplyser min gråa värld: Tack :D

back to coughing and snuffling then..

F. Overdosing with you

Åh min sköna ...kudde!

Helt meningslös träning. Totalt. Iallafall träningsmässigt. Hade inte de där typerna som flummar runt där med mig på planen varit så fullkomligt sköna, så hade den här kvällen kännts helt bortkastad.

Nu sitter jag och msn:ar. Vill inte riktigt slita mig från datorn än, för desto tidigare jag lägger mig, desto närmare känns det som det är tills jag måste börja packa och allt. Vara duktig. Och det orkar jag inte vara just nu..

Imorgon kan jag vara duktig, men inte än.

F.

Vad är bäst?

Köttslamsor i form av korv, eller konstgjort potatismos? Jag svarar knäckebröd. Kiwi och knäckebröd.
Det var just såhär min lunch såg ut. På bordet stod det serverat: kokt korv och pulvermos. Ungarna var som galna: "KORV! KORV!". Jag var äcklad, men tvååringarna, de ville ha korv, och det i mängder. Mos går ner, men inte korv. Det går bara inte. Eller det går, om jag inbillar mig att det är något helt annat. När man var liten åt alla vad helst som lades fram på tallriken, åtminstone nästan. Men tydligen inte jag. Jag var en såndär kräsen unge om helt enkelt vägrade att äta. Tydligen var jag lite för underviktig, och det hela slutade med att att mamma var tvungen att hota med att ta mig till doktorn ( ni ska veta att detta utspelar sig när jag var ca 4 år, så det handlar alltså inte om någon riktig ätstörning eller utseendefixering ). Då tog det banne mig fart. Det spelade längre ingen roll vad som låg på tallriken. Doktorn träffade man nämligen inte i första taget. Inte om man själv fick bestämma. Så jag åt.
Jag är inte längre kräsen, så länge det inte handlar om korv vill säga. Så lite mos, ytterst lite korv och en lite större mängd wookgrönsaker slank fakiskt ner. Hungern fick dämpas med knäckebröd och kiwi. mums.
Barnen var minst sagt glada. Speciellt P, som var helnöjd. Med mos och ketchup utsmetat i hela ansiktet sitter han och pratar, det mesta förstår man inte ens, men han pratar. Och det han säger får mig att smälta. Ungen är dödligt söt.

Nu efter lunch har jag dragit mig upp till övervåningen. Idag ska jag göra packlista. Bäst att börja i tid. Jag är som alla vet en ruskig tidsopimist. Redan halv sex på torsdag måste jag infinna mig på sporthallens parkering. Det är tidigt, men båten över till Fredrikshavn går redan vid tio.

Det hörs fortfarande skrammel och skratt nerifrån lekrummet. Som det brukar på en tisdag.

F.