Det måste finnas någon som totalt hatar. Mig och min kära cykel. Återigen fick jag gå vid sidan om. Trodde förra veckans rabalder hade lagt ner. Tydligen inte. För ett bakhjul kan väl inte bara gå sönder? Inte när det står stilla på skolans cykelparkering. Fuck heller!
Klarade dock inte hålla kvar ilskan i mig särskilt länge. Vädret var för fint. Att gå den tjugo minuter långa vägen hem gjorde mig faktiskt ingenting. Allt är bara så himla skönt! För bara någon vecka sedan låg jag dock på botten. Ville gråta. Gjorde det inte.
Nu har de senaste månadernas sår börjat läka. Min räddning: Boken. Vem trodde att en så simpel liten bok kunde göra så stor skillnad. Det gör den.
Nu mår jag bra igen.
Och bättre ska det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar