Som om det vore ett år för sent.
Gett upp. På allt. Allt det som kunde varit. Allt som jag ville ha. Som gjorde så ont. Som höll mig vaken om nätterna. Det bästa jag visste.
Väntade. Bad. Hoppades. Förgäves.
Nu för tiden känner jag saknad. Men hoppet har jag sedan länge gett upp. Det var aldrig upp till mig. Bollen låg aldrig i mina händer.
