Jag har lärt mig att telefoner är kul. Inte bara att skicka sms med. Min livslånga telefonfobi gav sig för ungefär ett halvår sen. Att ringa en person utan tvång. Bara för att prata. Uppdatera. Det var så svårt. Världens kanske märkligaste och ovanligaste fobi. Min fobi.
Nu sitter telefonen som klistrad i handen. I väntan på min nya mobil ringde jag min vän och numera nästan främling Lina. Ungefär fem dagar senare sitter jag i hennes lägenhet. Ser för första gången hennes Borås-vänner. Hennes Borås-säng. Borås-ica. Borås-skola. Borås-liv.
Jag och Hanna softar nu runt. Snokar. Lina har träning så hon ser inte. Snok snok. Longboarden vågar jag mig inte riktigt på, rullade iväg lite väl fort för mitt eget bästa.
tjing. Uppdaterar säkert senare :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar