Rundgång

Vi hade just tagit oss upp på hemmet, för två dygn sen. [Hämmät] som dom kallar det ligger uppe på en kulle. Längst upp. Och vägen dit var täckt av is. Jag tog fem steg, halkade ner, tog tre till och halkade ner till ruta ett. Det var näst intill omöjligt, tyckte iallafall jag. Väl uppe på kullen och väl inne på Linas plan korkades det upp. Explorer med Jordgubb och Lime smakade underbart sött. Folket var trevligt. Snygga och trevliga, och som jag gärna träffar igen.
Frukost på ägg och havregrynsgröt. Stabilt. Illamående till nivå fem på skalan som jag inte vet vad jag ska kalla den. Får komma på ett namn senare.. När jag sitter på bussen mellan Borås och Ulricehamn börjar jag faktiskt inse att jag för en gångs skull lyckats bli riktigt jävla bakis. Nivå åtta. Efter matchen åker vi den lilla bussen hem. Torbjörn kör. Jag är hungrig, törstig och totalt utpumpad. Bak i bussen skumpar det så att det gör ont, och kväljningarna kommer tätt. Defenitivt nivå 9, och åtminstone tre fjärdedelar.
Trots allt, om det nu går att säga så, var helgen så in i väggarna bra. Jag är så stolt. Stolt så att tårar samlas i ögonvrån. Jag är stolt över dig Lina.