Nu är det dags att trampa iväg. Jag saknar min gamla tantcykel, Tant Grön. Mammas svarta är väl okej, den är lättare att trampa än tanten var, men det var ju lite det som var charmen, och man kände sig så världsvan. Då var det ett nöje att cykla. Nu är det upp och nerförsbackar som aldrig tar slut, och vinden som får tårarna att rinna.
Hej Ylva och iväg till ica. Öl, cigg och någon blomma till festens värd, men first out är förfest med Sp3 hos Erik. Vi kommer ha roligt =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar