Jag skulle ju vara klar vid det här laget. Jag har bara inte orkat ta itu med saker och ting. Argumentationen är inte klar på långa vägar, trots att jag faktiskt hade tänkt lämna in den imorn bitti. Men lättpåverkad som jag är så gör jag som resten av klassen, det vill säga - att jag skiter it. Jag sket i det, när jag från början egentligen hade både tiden och motivationen för att skriva klart. Puts väck var den motivationen när jag hörde dem prata om att lämna in nästa vecka. Usla, lata människor, tänkte jag. Jag, som i över två år själv har varit den personen. Hur har folk sett på mig? Förmodligen som en lat, usel människa. Icke att jag tänker fortsätta med att lämna in saker i efterhand. Icke!
I frustrationen över mig själv och resten av klassen, kom jag ändå på hur nöjd jag är med allt för tillfället, egentligen. Inte bara nuet är underbart, jag har så mycket att se fram emot, också. Jag blir liksom alldeles sprallig i tanken på vad kul jag ska ha det här året. Tillochmed så hypersprallig att jag irriterar folk på msn. Jag ber om ursäkt för detta, arma människor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar