Det känns lustigt. Näst intill fånigt. Här tror man att man är ensam. Somnar med ångest, vaknar med ångest. Men jag läser och känner igen mig. I varje mening, varje ord.
Vi skjuver undan skolböckerna, problemen, tankarna. En enda stor hög.
Jag skulle vilja rensa upp. Bestämma mig. Vad sparar jag och vad skickar jag till tippen? Jag har inte tid för det här.
Schemat är fullt, reda ut gammalt finns det helt enkelt inte tid med.
Jag får sova till sommarn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, vad skönt det vore att bara skita i allt och inte känna någon som helst ångest över det! Eller att faktiskt bli klar med allt man måste göra vore också jäkligt skönt!
Det är väl bara att börja plugga antar jag, tyvärr tyvärr..
Skicka en kommentar